Delaktighet och jämlikt inflytande – inte dom och vi

Medborgare saknar inflytande över det politiska beslutsfattandet. Uttrycket ”dom och vi” är vanligt förekommande och det så kallade politikerföraktet har inte blivit mindre. Orsakerna är flera och kan bl.a. handla om, att intresset hos politikerna att verka för och på ett lämpligt och kraftfullt sätt arbeta för ett demokratiskt förhållningssätt som kännetecknas av delaktighet, jämlikt inflytande och integrerat med den politiska verksamheten.
Så här tycker jag att det skulle kunna vara:

1. allmänhetens synpunkter, åsikter och intressen på kommunal nivå inhämtas före beslut, remisslistor i kommunen upprättas och samråd eftersträvas och genomförs
2. all information om frågor som ska handläggas eller redogörelse för vad som beslutas, muntligt eller skriftligt, ska vara koncis, begriplig och tillgänglig för kommuninnevånare i förtid
3. en försöksverksamhet med sänkt rösträttsålder till 16 år vid valen till kommunfullmäktige 2022 tillämpas. Många unga upplever att de saknar inflytande över det politiska beslutsfattandet och en stor del av dem känner sig inte delaktiga i samhället. I kyrkovalet har sedan många år 16 åringar kunnat rösta och den möjligheten borde de också få i kommunalvalet.  
4. fler metoder tillämpas för spridning av information för att fler kommuninnevånare kan ta del av frågor som berör dem. att information om vad som händer i kommunfull- mäktige och nämnder är begränsad och tillhandahålls i regel bara på kommunernas hemsidor. samt i vissa kommuner under normala förhållanden via TV-länk. Avsaknaden av andra kanaler för information får till följd, att bara ett begränsat antal kommuninnevånare nås av viktig information. Därför behövs flera kanaler för information om den politiska verksamheten i kommunerna. 
5. politikers muntliga framställningar och skrivelser är mer eller mindre obegripliga för en bredare allmänhet och förstås endast av sakkunniga och särskilt insatta. Det förhållandet innebär att viktig information inte blir tillgänglig för dem som berörs och språk-bruket som tillämpas blir ett hinder för delaktighet i den demokratiska processen och för det engagemang i samhällsbyggnaden som eftersträvas. 
6. medborgarnas inflytande mellan valen begränsas till, att digitalt i kommun och region yttra sig i olika frågor. Det förhållandet visar på en kanske lovvärd ambition men förutsätter vissa kunskaper som alla inte besitter vilket innebär att möjligheten att yttra sig är begränsad vilket varken är rättvist eller önskvärt. 7
7. medborgarnas inflytande mellan valen begränsas till, att digitalt i kommun och region yttra sig i olika frågor. Det förhållandet visar på en kanske lovvärd ambition men förutsätter vissa kunskaper som alla inte besitter vilket innebär att möjligheten att yttra sig är begränsad vilket varken är rättvist eller önskvärt.

Historik

Hösten 1921 fick kvinnor i Sverige för första gången delta i ett val till riksdagens andra kammare på samma villkor som män. Detta brukar betraktas som en manifestation av det demokratiska genombrottet i vårt land. Men alla fick för den sakens skull inte rösta. Det dröjde exempelvis till 1937 innan personer intagna på häkten och anstalter fick rösträtt, och först efter valet 1988 fick de som av domstol blivit omyndigförklarade rätt att rösta. De som i dag inte får rösta i svenska riksdagsval är personer under 18 år och utländska medborgare.

29 riksdagsval under 100 år

Sverige har haft 29 riksdagsval sedan 1921. Mandatperiodernas längd har varierat mellan tre och fyra år, och i några enstaka fall har det enbart gått två år mellan valen. I de tre senaste riksdagsvalen; 2010, 2014 och 2018, har sammanlagt åtta partier klarat riksdagens 4-procentsspärr, men under större delen av det demokratiska århundradet har fem partier delat på mandaten i riksdagen.

Källa: SCB, valstatistik.

1921-1985 – ”fem partier och socialdemokratisk dominans”

Socialdemokraterna (S) var det största partiet i valet 1921, något som för övrigt gäller för samtliga 29 riksdagsval. I valet 1921 ställde även Vänstersocialisterna upp som ett eget parti och fick då tre procent av rösterna. I valet därpå hade partiet slagits samman med S.

Den enskilt högsta andelen röster S har fått var i 1940 års riksdagsval, då en majoritet, 54 procent av väljarkåren, lade sin röst på partiet. På grund av att andra världskriget rasade för fullt ingick även de borgerliga partierna i den S-ledda samlingsregeringen fram till krigets slut 1945. Även under efterkrigstiden var S det dominerande partiet i svensk politik och nådde 1968 åter en egen majoritet av riksdagsrösterna.

De borgerliga partierna

Även Moderaterna (M) har funnits med alltsedan demokratins genombrott i Sverige, ursprungligen under namnet Högerpartiet. Fram till andra världskrigets slut var partiet det dominerande borgerliga riksdagspartiet.

Centerpartiet (C), från början med namnet Bondeförbundet, liksom Liberalerna (L), vid den tiden Liberala samlingspartiet, fanns också med vid demokratins genombrott 1921. L gjorde sitt bästa riksdagsval vid 1952 års val, då partiet fick 24 procent av rösterna. Detta innebar att L blev det största oppositionspartiet mot den då regerande S- och C-koalitionen.

I valen från slutet av 1950-talet till slutet av 1960-talet turades M, L och C om att vara det största borgerliga partiet, det var dock relativt små skillnader mellan partierna.

I riksdagsvalet 1970 gjorde M sitt sämsta val, med knappa tolv procent av rösterna. Detta sammanföll med att C fick en allt starkare ställning inom svensk politik. I tre av fyra val under 1970-talet var C näst störst i riksdagen. Sitt bästa val gjorde partiet 1973, då det samlade 25 procent av rösterna. Trots det stora röststödet skulle det dröja till 1976 innan partiet tog regeringsmakten i en borgerlig koalition.

Vänsterpartiets riksdagspremiär 100 år

Vänsterpartiet (V), då med namnet Kommunisterna, gjorde entré i riksdagen i 1921 års val. Partiet är det enda av de fem ursprungliga riksdagspartierna som inte varit representerat i en svensk regering. Däremot har partiet ofta agerat stödparti till en socialdemokratisk minoritetsregering.

1988–1994 – ”Nya partier in och ut ur riksdagen”

Miljöpartiet (MP) klarade riksdagens 4-procentsspärr för första gången i 1988 års val. Redan i valet därpå, 1991, gjorde partiet dock sitt sämsta val efter inträdet i riksdagen, då det med drygt tre procent av rösterna åkte ur riksdagen igen.

Kristdemokraterna (KD) kom in i riksdagen 1991 med sju procent av rösterna, då med namnet Kristdemokratiska Samhällspartiet. Redan i 1968 års val hade partiet fått röster som renderade enstaka riksdagsmandat, men i valet därpå infördes en småpartispärr, vilket gjorde att det skulle dröja innan partiet återigen kom in i riksdagen. Sitt sämsta val, efter återinträdet i riksdagen, gjorde partiet 1994, då det nätt och jämnt klarade 4-procentspärren.

Ny Demokrati (NyD) blev ett riksdagsparti i 1991 års val med närmare sju procent av rösterna, men kom inte i närheten av att väljas in i det påföljande valet.

1998 – ”Bäst och sämst för många”

V har aldrig varit så populärt som i 1998 års val, då partiet samlade tolv procent av rösterna. Även KD fick nära tolv procent i 1998 års val, vilket även är partiets bästa riksdagsval. Två partier som tvärtom gjorde sina svagaste val 1998 var C och L, båda med cirka fem procent av rösterna.

Trots att S backade tydligt i valet 1998 ledde valresultatet till en egen minoritetsregering.

2000-talet – ”Alliansens framgång och Sverigedemokraternas inträde”

2000-talet inleddes med en S-regering, även efter 2002 års val. Men inför valet 2006 bildade M, C, L och KD Alliansen, vilken tydligt skulle prägla den svenska politiken framöver. I valet 2006 tog Alliansen över regeringsmakten. M gjorde sitt bästa val 2010 då partiet fick 30 procent av rösterna och var nära att bli största parti. Även MP gjorde sitt bästa riksdagsval 2010 med strax över sju procent av rösterna. Alliansen behöll regeringsmakten 2010, men övriga allianspartier backade i valet.

Sverigedemokraterna (SD) gjorde entré i riksdagen i 2010 års val. Partiets röststöd har successivt ökat i de två följande valen och därmed fick partiet sin högsta andel röster i 2018 års val, knappa 18 procent, och blev då Sveriges tredje största parti.

S gjorde samtidigt sitt sämsta val, med 28 procent av rösterna. Trots för partiet historiskt låga nivåer av väljarstöd under 2010-talet har S tillsammans med MP ändå lyckats bilda regering både efter valen 2014 och 2018.

Mer komplext att bilda regering i Sverige

Det tycks dock ha blivit mer komplext att bilda regering i Sverige. Efter riksdagsvalet 2018 tog det fyra och en halv månader att bilda ny regering. En faktor som antas bidra till den långa processen är att det är fler partier representerade i riksdagen. Ytterligare en faktor är att SD har ökat sitt röststöd, vilket gör processen mer komplex eftersom det är ett parti som övriga riksdagspartier inte har velat samarbeta med i samband med regeringsbildningen. En tredje faktor är Allianspartiernas nära samarbete. När de fyra allianspartiernas röststöd inte har räckt till ett eget regeringsalternativ, har det ändå varit svårt för de enskilda partierna att lämna denna konstellation. Mer initierat om den utdragna regeringsbildningen efter det senaste valet går att läsa i boken ”134 dagar: Om regeringsbildningen efter valet 2018” författad av statsvetare från Lunds och Umeå universitet.

Som jag ser det

1) Näringsdepartementet och Kulturdepartementet avvecklas och förekommande ansvarsområden läggs på övriga departement respektive ett nytt Samhällsbyggnads departementet.

2) Regleringsbreven för 2023 ställer krav på 344 myndigheter att vidta nya sätt att organisera, styra verksamheterna och arbetet inom staten. Förändringsbehovet är stort och  åtgärder behövs för att uppnå medborgarnas tillit. Det kan uppnås genom, att utveckla produktivitet och effektivitet, skärpt och frekvent tillsyn, åtgärder mot korruption, en snävare tidsram för SOU-utredningar och ärendehanteringar, en kraftig minskning av anställda och en totalöversyn av organisation och hur verksamheterna styrs.
Riksdagen bör fatta beslut om lönesänkningar för myndighetschefer då det inte kan anses rimligt med löner på över en miljon kronor eller vissa fall två miljoner årligen.

3) Regionerna avvecklas och dess uppgifter lägga på fem länsstyrelser

4) Antalet riksdagsledamöter minskas till 175.

5) Val till riksdag och kommunfullmäktige hålls åtskilda och genomförs vart tredje år.

6) Rättrådiga och i övrigt lämpliga medborgare ska ingå  i Lagrådet, Nämnden för lön till riksdagens ombudsmän och riksrevisorn, Riksdagens  arvodesnämnd,  Statsrådsarvodesnämnden m.fl. med samma antal ledamöter som nu finns i lagrådet och nämnder.

7) Medborgarmas synpunkter och intressen ska inhämtas genom beslutande folkomröstningar där minst 75% av de röstberättigade deltar för att bli giltiga och minst 75 % är för det förslag omröstningen gäller. Information om folkomröstning och vad som ska beslutas liksom resultatet av omröstningen  ska vara koncis och begriplig. 

8) Regeringen ska verka för en fossilfri och förnybar elproduktion som sol, vind och vatten och i övrigt en effektiv och produktiv elanvändning med en ändamålsenlig el infrastruktur samt stödja forskning som kan bidra till utveckling av andra miljövänliga energikällor. Skattesubventioner samt Rot avdrag ska höjas kraftigt för att möjliggöra för över två miljoner husägare att anskaffa solceller.

9) Av Regeringskansliets omkring 4 600 anställda är cirka 200 personer politiskt tillsatta. Åtgärder bör vidtas för att kraftigt minska antalet anställda och politiskt tillsatta.

10) Sedan 1970-talet finns en 18 års gräns för att få rösta. Ungdomar ska också kunna vara med och bestämma och därför ska de som fyller 18 år det året som det är val få rösta i riksdagsvalet och 16 åringar som redan kan rösta i kyrkovalet ska även kunna göra det i valet till kommunfullmäktige.

11) Uppdraget som riksdagsledamot ställer höga krav på omdöme och uppförande och förtroendevalda bör därför åläggas att svära en ed att upprätthålla vad som sägs i regeringsformen samt lagar och förordningar.
Ett straffrättsligt personligt ansvar ska i förekommande fall kunna tillämpas vid missbruk av ställning eller försummelse av åtaganden och vad som i övrigt framgår av uppförandekoden som förtroendevald riksdagsman.
En väl fungerande demokrati bygger på att politiker ska stå till svars för sina beslut inför de människor som valt dem.

12) Förändringsbehovet inom polismyndigheten är stort och  åtgärder nödvändiga för att effektivisera verksamheten vad avser ledning, kansli, avdelningar och regioner. En särskild Finanspolis, för att bekämpa den ekonomiska brottsligheten och den illegala handeln med narkotika samt en militär polisstyrka för att bemöta gängkriminalitet och upplopp inrättas. 

13) För att kunna ge det skydd som asylsökande söker som idag inte kan garanteras och i syfte att återställa välfärdssamhället behövs omfattande insatser. Asylrätten ska värnas, FN-konventioner och EU-direktiv följas men för att kunna uppfylla det krav som ställs vad avser mottagning av asylsökande och komma till rätta med förekommande problem som parallellsamhällen, avser regeringen att temporärt kraftigt begränsa möjligheterna till uppehållstillstånd vad avser arbetskraftinvandring, anknytningsärenden samt vidare bosättning.
Samtidigt bör möjligheten till umgängesresor vad gäller i första hand arbetskraftinvandring och anknytningsärenden väsentligen utökas.

Låt fler forma framtiden! (SOU2016:5)Publicerad 15 januari 2016 Uppdaterad 18 januari 2016

Utredningen föreslår bland annat att ett nytt mål för demokratipolitiken antas; ”en hållbar demokrati som kännetecknas av delaktighet och jämlikt inflytande”. För att uppnå målet föreslår utredningen att regeringen ska vidta åtgärder inför och mellan valen som syftar till att öka den politiska jämlikheten. En ny maktutredning föreslås.

Utredningen föreslår också att en s.k. folkmotion införs till riksdagen och till kommun- och landstingsfullmäktige. Det innebär att en enskild individ kan väcka ett förslag och om detta får stöd av en procent av de röstberättigade till riksdagen eller av de folkbokförda i en kommun eller ett landsting ska det tas upp som en motion. Utredningen föreslår dessutom att en nationell demokratiportal upprättas där det ska vara möjligt att via nätet lämna och stödja folkmotioner och ta initiativ till lokala folkomröstningar. Det underlättar initiativ till lokala folkomröstningar.

Utredningen anser även att ungas möjligheter till inflytande behöver stärkas. Kommuner föreslås kunna genomföra en försöksverksamhet med rösträtt från 16 år i valen 2018 och 2022.

För att motverka elitiseringen och maktkoncentrationen bör partierna i fullmäktige överväga en begränsning av antalet mandatperioder som en person kan inneha uppdraget som ordförande. Mot bakgrund av den ökade omfattningen av hot och trakasserier mot förtroendevalda föreslår vi att kommuner och landsting får ett ansvar för att förtroendevalda ska kunna fullgöra sitt uppdrag under trygga och säkra former.
Låt fler forma framtiden!, SOU 2016:5 Del A (pdf 4 MB)
Låt fler forma framtiden!, SOU 2016:5 Del B (pdf 1 MB)

Om du vill ha detta material i ett alternativt format ring Regeringskansliets växel 08-405 10 00 och fråga efter Enheten för demokrati och det civila samhället.

Agenda 2030 och de globala målen för hållbar utveckling

Agenda 2030 är en handlingsplan med mål för omställning till ett hållbart samhälle för människorna, planeten och välståndet. Agenda 2030:s mål och delmål är integrerade och odelbara och omfattar samtliga tre dimensioner av hållbar utveckling: den ekonomiska, den sociala och den miljömässiga.

1 Avskaffa fattigdom i alla dess former överallt

Fattigdom omfattar fler dimensioner än den ekonomiska. Fattigdom innebär bland annat även brist på frihet, makt, inflytande, hälsa, utbildning och fysisk säkerhet. Man brukar tala om multidimensionell fattigdom. Särskilt utsatta är kvinnor och flickor. Det är viktigt att alla länder inkluderas oavsett deras ekonomiska status, då fattiga människor även finns i rika och medelinkomstländer.

Att utrota fattigdomen är en grundläggande förutsättning för att uppnå människors fulla åtnjutande av de mänskliga rättigheterna. Rätten till social trygghet slås till exempel fast i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, ändå saknar en stor andel av jordens befolkning grundläggande trygghet (bland annat personlig säkerhet, mat, vatten och sanitet).

2 Avskaffa hunger, uppnå tryggad livsmedelsförsörjning och förbättrad nutrition samt främja ett hållbart jordbruk

Tillgång till tillräcklig och näringsriktig mat är en mänsklig rättighet, som varje stat har en skyldighet att tillförsäkra sina medborgare. I dag lever omkring 850 miljoner människor i världen i hunger. Det är en mänsklig katastrof i sig, och hindrar dessutom många länders utveckling och tillväxt genom de effekter som otillräckligt näringsintag har för lärande och produktivt arbete. Särskilt fokus ska ligga på att trygga livsmedelsförsörjningen för flickor och pojkar, flickor i puberteten och gravida kvinnor som löper störst risk för svält och undernäring.

Livsmedelsförsörjning är särskilt beroende av välfungerande handel och marknader liksom av väl fungerande infrastruktur för transport och förvaring, när en stor del av jordens befolkning lever i städer. Tryggad livsmedelsförsörjning främjas genom öppen och transparent handel, liksom rättssäkert, jämställt och jämlikt tillträde till marknader, forskning och innovation, finansiella tjänster, information och adekvat rådgivning, där den privata sektorn kan spela en viktig roll. Samtidigt är livsmedelssvinn och livsmedelsförluster längs hela värdekedjan ett stort problem.

3 Säkerställa hälsosamma liv och främja välbefinnande för alla i alla åldrar

God hälsa är en grundläggande förutsättning för människors möjlighet att nå sin fulla potential och att bidra till samhällets utveckling. Investeringar i hälsa genom till exempel hälso- och sjukvårdssystem är en återinvestering i samhällets utveckling i stort. Därtill är bästa möjliga hälsa, inklusive nödvändig hälso- och sjukvård, mat, vatten, ren luft, sanitet, hygien och läkemedel, grundläggande rättigheter.

Den globala trenden är att människor lever allt längre liv men i många fall saknas stödsystem för äldre personer. Den tilltagande globaliseringen innebär även en ökad risk för spridning av olika typer av hälsohot. Insatser som syftar till att motverka antibiotikaresistens är en viktig del av arbetet för skydd mot hälsohot och för att säkra tillgång till nödvändiga läkemedel. Skrivning om antibiotikaresistens finns i den politiska deklarationen.

4 Säkerställa en inkluderande och likvärdig utbildning av god kvalitet och främja livslångt lärande för alla

Utbildning är en grundläggande mänsklig rättighet. Trots det beräknas fortfarande 250 miljoner barn inte kunna läsa och skriva när de når fjärde årskursen. 774 miljoner människor i världen är inte läs- och skrivkunniga, varav två tredjedelar är kvinnor. Forskning visar att inkluderande utbildning av god kvalitet för alla är en av de viktigaste grunderna för välstånd, hälsa och jämställdhet i varje samhälle. Det gäller särskilt för investeringar i flickors utbildning där effekterna är påtagliga när det gäller att främja inkluderande ekonomisk utveckling och minskad fattigdom. Utbildning har en viktig roll i att bidra till måluppfyllelse inom flera områden i 2030-agendan.

Utbildningssystem måste möta människors behov under hela livet – från tillgång till förskola över grundskoleutbildning till att alla unga personer ges möjlighet till gymnasie-, yrkes- och högre utbildning. Det stora antalet män och kvinnor som inte är läs- och skrivkunniga visar på att behovet av vuxenutbildning är avgörande. Alla könsbaserade skillnader i tillgång till utbildning måste avskaffas och alla, inklusive personer med funktionsnedsättning, måste ges likvärdig tillgång till alla utbildningsnivåer och möjlighet till livslångt lärande. 2030-agendan inkluderar tydligt utbildningens kvalitativa innehåll inklusive tillgången på kvalificerade lärare. Utbildningsfrågor ska ses utifrån behovet av kunskapsinhämtning under hela livet och då särskilt kopplat till möjligheten till deltagande i arbets- och samhällsliv. All utbildning ska främja värderingar, kunskaper och färdigheter, som bidrar till hållbar utveckling.

5 Uppnå jämställdhet och alla kvinnors och flickors egenmakt

Jämställdhet är ett mål i sig liksom en förutsättning för hållbar och fredlig utveckling. Jämställdhet uppnås när kvinnor och män, flickor och pojkar har lika rättigheter, villkor, möjligheter samt makt att själva forma sina liv och bidra till samhällets utveckling. Det handlar om en rättvis fördelning av makt, inflytande och resurser i samhället. Kvinnors och flickors generellt underordnade maktposition i förhållande till män och pojkar måste upphöra.

Alla former av våld mot kvinnor och flickor drabbar såväl individen som samhället i stort och utgör ett hinder för jämställdhet och utveckling. Sociala normer och sedvänjor som sanktionerar ojämställdhet och våld mot kvinnor och flickor måste förändras. Den ojämna fördelningen mellan kvinnor och män av det obetalda hem- och hushållsarbetet utgör ett stort hinder för kvinnors och flickors möjlighet att utbilda sig och delta på arbetsmarknaden och i samhället på samma villkor som pojkar och män. Ett samhälles välstånd ökar då kvinnor och flickor kan bidra på lika villkor som män och pojkar genom sina resurser och kunskaper. Att tillvarata kvinnors förmågor och initiativkraft är en viktig drivkraft för utveckling. Fattigdomen minskar och ekonomisk produktivitet och tillväxt ökar när kvinnor deltar i ekonomin och på arbetsmarknaden, har tillgång till resurser och tillträde till fungerande marknader.

6 Säkerställa tillgången till och en hållbar förvaltning av vatten och sanitet för alla

Vatten är en grundförutsättning för allt levande på jorden, och därmed också en förutsättning för en hållbar utveckling. En mycket stor andel individer som lever i fattigdom saknar tillgång till rent vatten och grundläggande sanitet. Orenat avlopp från industri och hushåll leder till att vatten förorenas och skapar en ohälsosam miljö som särskilt drabbar människor som lever i fattigdom. Vatten är också en förutsättning för världens livsmedelsproduktion och energiproduktion och därmed kan brist på vatten bli orsak till konflikt. Integrerad och transparent vattenförvaltning både inom och mellan stater är en förutsättning för långsiktigt hållbar vattenanvändning. Effekterna av klimatförändringarna visar sig tidigt och tydligt i förändrad vattentillgång. Restaurering av ekosystemens vattenhållande förmåga är en nödvändig anpassningsinsats.

Avsaknaden av en pålitlig och närliggande vattenkälla och säkra, privata toaletter har djupgående effekter på livet för miljontals människor världen över. Konsekvenserna av detta är förödande och slår hårdast mot kvinnor och flickor och påverkar deras hälsa, säkerhet, utbildning, inkomstmöjligheter och familjerelationer. Kvinnor och flickor ansvarar ofta för familjens vattenförsörjning vilket leder till att kvinnor förlorar inkomstmöjligheter och att flickor missar skoldagar. Detta påverkar deras politiska, ekonomiska och sociala möjligheter. Tillgången till rent vatten och toaletter i skolan är avgörande för att flickor ska stanna i skolan, särskilt i pubertetsåren. Många kvinnor och flickor riskerar sin personliga säkerhet då de tvingas söka avskilda platser för att utföra sina behov eller hämta vatten.

7 Säkerställa tillgång till ekonomiskt överkomlig, tillförlitlig, hållbar och modern energi för alla

Global tillgång till modern och förnybar energi, och rena bränslen är en förutsättning för att kunna möta flera av de utmaningar världen står inför idag såsom fattigdom, livsmedelsförsörjning, klimatförändringar, rent vatten, hälsa och inkluderande ekonomisk tillväxt.

En stor andel av de ökade utsläppen av växthusgaser kommer från sättet vi utvinner, omvandlar och använder fossil energi. Andelen fossil energi utgör nästan 80 procent av den totala energitillförseln globalt. Mer kraftfulla åtgärder ska göras för att påskynda omställningen till ett mer hållbart energisystem globalt. Efterfrågan på energi väntas enligt International Energy Agency öka med 37 procent till 2040. Samtidigt lever en stor del av jordens befolkning utan tillgång till el och en än större andel har endast träkol som energiresurs för matlagning, vilket är ett stort miljö- och hälsoproblem framförallt för kvinnor och flickor. Avsaknaden av el och hälso- och miljömässigt hållbara bränslen är en stor utmaning för fattigdomsbekämpning.

8 Verka för varaktig, inkluderande och hållbar ekonomisk tillväxt, full och produktiv sysselsättning med anständiga arbetsvillkor för alla

Mer än hälften av världens arbetstagare befinner sig i osäkra anställningar, ofta instängda i en ond cirkel av lågproduktiva yrken med dålig lön och begränsad tillgång till både utbildning och socialförsäkringar. Detta gäller i högre utsträckning kvinnor än män. Under de kommande 20 åren väntas dessutom den globala arbetskraften öka med 800 miljoner människor, vilket kräver stora ansträngningar för att skapa nya jobb. Att främja makroekonomisk stabilitet och gott investeringsklimat, sysselsättning och anständiga arbetsvillkor är viktiga faktorer för hållbar utveckling.

Goda förutsättningar för privat företagande och entreprenörskap är en av grundpelarna för en tillväxt som hela samhället deltar i, och för att målet om utrotning av extrem fattigdom år 2030 ska kunna bli verklighet. För att företagen till fullo ska kunna utveckla sin potential är tillgång till nationella, regionala och globala marknader avgörande. Dessa faktorer är också viktiga för utländska investeringar, som kan ge ett viktigt bidrag till sysselsättning, innovation, teknologiöverföring och produktiv kapacitet. Främjande av anständiga arbetsvillkor bör bedrivas parallellt med att utvidga tillgången till grundläggande sociala förmåner. Sociala trygghetssystem främjar trygga individer, minskar risken att barn exploateras, stabiliserar ekonomin vid kriser och underlättar mobiliteten på arbetsmarknaden. Skrivningar om sociala trygghetssystem går att återfinna under mål 1.

9 Bygga motståndskraftig infrastruktur, verka för en inkluderande och hållbar industrialisering samt främja innovation

En väl fungerande och hållbar infrastruktur genererar flera positiva effekter och främjar ekonomisk tillväxt och utveckling. Över hälften av världens befolkning bor i urbana områden. År 2050 väntas andelen ha stigit till 70 procent. Politik som ökar produktionskapaciteten, produktiviteten och den produktiva sysselsättningen, som främjar hållbar industriell utveckling, allmän tillgång till ekonomiskt överkomliga, tillförlitliga, hållbara och moderna energitjänster samt hållbara transportsystem och som ger motståndskraftig infrastruktur av hög kvalitet blir alltmer viktig i en urbaniserad värld.

Att investera i infrastrukturen och anpassa industrin för att göra dem hållbara, med effektivare resursanvändning och fler rena och miljövänliga tekniker och industriprocesser är alla viktiga sätt för att underlätta en hållbar utveckling.

10 Minska ojämlikheten inom och mellan länder

Ekonomisk utveckling kan leda till minskad fattigdom för individen och samhället. Vi måste verka för att tillgången till resurser och möjligheten att delta i och påverka samhällsutvecklingen är rättvis, inom länder såväl som mellan länder. Även om många fattiga länder har haft en positiv ekonomisk utveckling med minskad fattigdom, så har klyftorna mellan individer och grupper, baserat på bland annat kön, ålder, etnicitet och ekonomisk och social status, ökat. Stater bär huvudansvaret för att främja jämlikhet i samhället, eftersom ojämlikhet har sin grund i strukturella förhållanden. Ett jämlikt samhälle bygger på principen om allas lika rättigheter oberoende av till exempel kön, sexuell läggning, etnicitet, religion eller trosuppfattning, funktionsnedsättning och härkomst, som grund för en rättvis fördelning av resurser och såväl ekonomiskt som politiskt inflytande i samhället.

Ojämlikhet handlar också om skillnader i tillgång, förutsättningar, resurser och förmåga att bidra till och tillvarata potentiella möjligheter till utveckling. Det gäller på alla nivåer, från skillnader i möjligheter som individer har till skilda förutsättningar till utveckling mellan länder. Ojämlikhet tenderar att permanenta fattigdom eftersom fördjupad fattigdom i olika dimensioner försvårar för människor och samhället att ta del av utveckling. Ojämlikhet handlar ofta om bristen på rättvis tillgång till resurser och nyttigheter, så som exempelvis tillgång till rent vatten, och är därför också en källa till konflikt. Frågan om jämlikhet knyter an till merparten av övriga målområden. Utbildning av god kvalitet, för alla genom hela livscykeln, är en nyckel till att bygga ett demokratiskt samhälle och att främja jämlikhet och jämställdhet. Rättvis tillgång till hälsoservice och till förhållanden som främjar en god hälsa främjar god livskvalitet och möjligheter till försörjning, även för människor med begränsade resurser. Tydliga regelverk för innehav, avyttring och arv av mark och dess avkastning, som omfattar kvinnor såväl som män och olika grupper i samhället, är grunden för ett hållbart nyttjande av naturresurser och därmed också för en tryggad livsmedelsförsörjning. Jämställdhet och kvinnors och flickors egenmakt är centralt i arbetet med att åstadkomma större jämlikhet i samhället. Fred och frihet från våld i alla former är en grundläggande förutsättning för att kunna bygga upp hållbara samhällen där alla individer och grupper kan använda sina förmågor.

11 Göra städer och bosättningar inkluderande, säkra, motståndskraftiga och hållbara

Urbaniseringen är omfattande och transformerande i hela världen. Över hälften av världens befolkning bor i urbana områden. År 2050 väntas andelen ha stigit till 70 procent. Städer går ofta i bräschen för utveckling, och är nav för innovationer och nya idéer. Den snabba och stora inflyttningen till städer ställer nya krav som behöver bemötas på ett ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbart sätt.

Växande städer kan skapa nya möjligheter för ekonomisk tillväxt men kan också bidra till ökade sociala klyftor och påfrestningar på ekosystem. Rättighetsperspektivet och rätten till bostad är en viktig utmaning. Idag bor en miljard människor i slumområden. Fattigdom, svaga förvaltningar och otillräcklig planeringskapacitet leder till att slumområden uppkommer och växer. Dessa har stora brister i fråga om tillgång till hälsosamma bostäder, rent vatten, tillfredställande sanitetslösningar, trygg energiförsörjning och avfallshantering samt trygghet och säkerhet för individer som bor där. Katastrofriskreducering och återuppbyggnad av bostäder i post-konfliktområden bidrar till hållbar utveckling. Hållbar stadsutveckling omfattar hållbart byggande och hållbar planering inklusive bostäder, offentliga platser såsom parker och torg, transporter, återvinning och säkrare kemikaliehantering som i sin tur kräver bl.a. institutionell kapacitet, och ny teknik. Hållbar stadsutveckling kräver samarbete mellan sektorer och styrning på flera nivåer samtidigt, (nationell, regional, kommunal och lokal nivå) inklusive utvecklade former för dialog med medborgare och näringsliv. Hållbar stadsutveckling bör särskilt ta hänsyn till kvinnors och flickors behov av infrastruktur och sanitet. Hänsyn bör också tas till personer med funktionsnedsättning, barn, samt äldre människors behov.

12 Säkerställa hållbara konsumtions- och produktionsmönster

Omställning till en hållbar konsumtion och produktion av varor och tjänster är en nödvändighet för att minska negativ påverkan på klimat och miljö samt människors hälsa. Särskilt utvecklingsländer påverkas i hög grad av klimatförändringar och annan miljöpåverkan vilket innebär ökad fattigdom och minskad välfärd. En hållbar konsumtion och produktion innebär en effektiv användning av resurser, hänsyn till ekosystemtjänster som är nödvändiga för försörjningen samt minskad påverkan från farliga kemikalier. Detta innebär inte bara miljöfördelar utan även sociala och ekonomiska fördelar såsom ökad konkurrenskraft, näringslivsutveckling på en global marknad, ökad sysselsättning och förbättrad hälsa och därmed minskad fattigdom. Hållbara konsumtions- och produktionsmönster är därför även en förutsättning för att ställa om till en grön ekonomi och för en hållbar utveckling.

Hållbar konsumtion och produktion är en tvärgående fråga som kompletterar andra mål. För att ställa om till hållbara konsumtions- och produktionsmönster behövs en rad verktyg och åtgärder, på olika nivåer och genomförda av olika aktörer. Utbildning är en viktig hörnsten. Genom utbildning kan människor förvärva värderingar, kunskaper och färdigheter som möjliggör för dem att bidra till en hållbar utveckling. En annan hörnsten är information. Tydlig och lättillgänglig information i form av bland annat miljömärkning, konsumentupplysningstjänster, produktinformation i butiker samt webbaserad information etc. möjliggör för konsumenter och andra aktörer att göra ansvarsfulla och hållbara val av produkter och tjänster och att ställa om till mer hållbara livsstilar. Det globala 10-åriga ramverket av program för hållbar produktion och konsumtion (10YFP) som antogs vid FN:s möte om hållbar utveckling i Rio 2012 kommer att vara ett viktigt verktyg för genomförande av detta mål.

13 Vidta omedelbara åtgärder för att bekämpa klimatförändringarna och deras konsekvenser

Klimatmålet stödjer fattigdomsbekämpning och hållbar utveckling och kan ge positiva synergieffekter och förutsättningar för att kunna bemöta flera av de utmaningar världen står inför idag så som livsmedelstrygghet, rent vatten, hållbart nyttjande av naturresurser och ekosystem, mänsklig säkerhet, jämställdhet, hälsa och ekonomisk tillväxt. Behovet av anpassning till pågående och kommande klimatförändringar är mycket stort särskilt för de minst utvecklade länderna och för de mest sårbara befolkningsgrupperna. Åtgärder behövs för att minska riskerna för, och konsekvenserna av naturkatastrofer.

Klimatförändringarna är en av vår tids största utmaningar. En stor andel av de ökade utsläppen av växthusgaser i atmosfären kommer från sättet vi utvinner, omvandlar och använder fossil energi. Som följd av de ökade utsläppen riskerar vi gå mot en genomsnittlig global uppvärmning som överstiger två grader Celsius, vilket skulle få allvarliga konsekvenser för ekosystem, havsförsurning, mänsklig säkerhet, matproduktion,

vattentillgång, hälsa och med ökad risk för väderrelaterade naturkatastrofer. Klimatpåverkan måste begränsas för att skapa förutsättningarna för fattigdomsbekämpning och en långsiktigt hållbar utveckling.

14 Bevara och nyttja haven och de marina resurserna på ett hållbart sätt i syfte att uppnå en hållbar utveckling

Många av havens fiskebestånd är överutnyttjade och därför krävs en global ansträngning i syfte att vidta åtgärder som främjar återuppbyggnaden av hotade bestånd. För att säkra långsiktigt hållbara fiskebestånd bör fisket baseras på uppfyllande av maximalt hållbart uttag och hänsyn tas till särskilda förutsättningar i specifika regioner och havsområden. En tillväxt baserad på havens resurser visar på den potential haven har för global utveckling, inklusive fattigdomsbekämpning. Vattenbruket har i det här avseendet en nyckelroll och är en del i att trygga livsmedelsförsörjningen, under förutsättning att det sker hållbart.

Det är viktigt att fortsatt utveckla åtgärder och förvaltningsverktyg, för att hantera kända påverkansfaktorer som föroreningar, utfiskning och utvinning av naturresurser. Skydd och restaurering av kust och havsområden är nyckelåtgärder för att bevara biologisk mångfald och fiskeresurser men även för att stärka motståndskraften mot klimatförändringar. Nya ytterligare utmaningar för att säkra havens produktion av livsmedel är marint skräp, inklusive mikroplaster, och i synnerhet havsförsurningen som visar på vikten av att koppla ihop havsfrågorna med arbetet med klimatförändringar.

15 Skydda, återställa och främja ett hållbart nyttjande av landbaserade ekosystem, hållbart bruka skogar, bekämpa ökenspridning, hejda och vrida tillbaka markförstöringen samt hejda förlusten av biologisk mångfald

Biologisk mångfald är en avgörande grund för jordens livsuppehållande system och vår nuvarande och framtida välfärd vilar på denna grund, såsom framhålls i konventionen om biologisk mångfald. En långsiktigt hållbar användning av naturresurser och ekosystemtjänster är en viktig faktor för att människor ska kunna ta sig ur fattigdomen permanent. Att ta ansvar för detta åligger utvecklade såväl som utvecklingsländer.

Det är oftast människor som lever i fattigdom, särskilt flickor och kvinnor, som är mest sårbara för utarmningen av ekosystemtjänster, såsom exempelvis dricksvatten, vattenrening och -reglering, erosionsskydd och bördighet. Naturresurser och ekosystemtjänster påverkas även negativt av klimatförändringar. Hållbar användning av skogsresurser inklusive minskning av avskogningen bidrar positivt till vårt klimat och till vår försörjning. Biologisk mångfald bidrar till ökad motståndskraft i ekosystemen. Att tillgodose mänsklighetens behov av livsmedel, energi, vatten, mineraler, läkemedel och förnyelsebara råmaterial utan att undergräva biologisk mångfald och genom att hållbart nyttja ekosystemtjänster och samtidigt minska utsläppen av växthusgaser är därför viktiga utmaningar.

16 Främja fredliga och inkluderande samhällen för hållbar utveckling, tillhandahålla tillgång till rättvisa för alla samt bygga upp effektiva och inkluderande institutioner med ansvarsutkrävande på alla nivåer

Fredliga samhällen och frihet från våld utgör både ett mål och ett medel för hållbar utveckling. Inga varaktiga framsteg kan nås i en kontext präglad av våld, konflikt och hot om våld. En väl fungerande statsförvaltning med ansvarsfulla institutioner, transparens och rättsstatens principer har alla ett fundamentalt egenvärde. De utgör grund för god samhällsstyrning inklusive korruptionsbekämpning och är viktiga drivkrafter för utveckling. Alla människor är lika inför lagen och ska ha lika tillgång till rättvisa samt ska ha möjlighet att utöva inflytande och ansvarsutkrävande över beslutsfattande. God samhällsstyrning och rättsstatens principer är grundläggande mål och medel för utveckling.

Våld i alla dess former är ett av de största hoten mot utveckling både på individuell nivå och på samhällsnivå. Att minska och förebygga våld, särskilt mot kvinnor och flickor, liksom konfliktvåld är en viktig utmaning för 2030-agendan. Det gäller att bryta en upprepad våldscykel: Risken för konfliktdrabbade länder att återfalla i våld är betydande – risken att ett barn som utsatts för våld, som vuxen själv brukar våld mot andra, är överhängande. Avsaknad av våld är en förutsättning för att människor ska kunna fatta fria beslut för egen del och för samhällets utveckling och styrning. Våld innebär inte bara mänskligt lidande och en förlust av människoliv. Våld raserar också den mellanmänskliga tillit och sociala sammanhållning som är grunden för ett samhälles ekonomiska, miljömässiga och sociala utveckling. Begreppen demokrati och de mänskliga rättigheterna återfinns inte uttryckligen under mål 16. Dessa begrepp förekommer dock tydligt i den politiska deklarationen i 2030-agendan.

17 Stärka genomförandemedlen och återvitalisera det globala partnerskapet för hållbar utveckling

Omfattningen och ambitionen i den nya agendan kräver att det globala partnerskapet återvitaliseras för att säkerställa agendans genomförande. Det kommer att behövas ett intensivt globalt engagemang till stöd för genomförandet av agendan. Ett multi-aktörsperspektiv genomsyrar 2030-agendan och kommer även att krävas vid genomförandet. Regeringar, den privata sektorn, det samlade civilsamhället, FN-systemet och andra aktörer måste samverka för att nå de resultat vi har föresatt oss att nå genom 2030-agendan.

Genomförandet av agendan kräver mobilisering av ekonomiska resurser samt kapacitetsuppbyggnad och överföring av miljövänlig teknik till utvecklingsländerna på förmånliga villkor. Offentliga finanser, både inhemska och internationella, kommer att spela en viktig roll när det gäller att tillhandahålla grundläggande tjänster och kollektiva nyttigheter samt att katalysera andra finansieringskällor. Att mobilisera de medel som krävs för att genomföra 2030-agendan bygger på en anda av global solidaritet och fokuserar särskilt på behoven hos de fattigaste och mest sårbara människorna och med deltagande av alla länder, alla berörda parter och alla människor.

https://www.regeringen.se/regeringens-politik/globala-malen-och-agenda-2030/17-globala-mal-for-hallbar-utveckling/