1) Om konsten att pruta -fem sätt att få ned priset

2) Att bli äldre

3) Gammal är äldst men är alla äldre gamla? (Artikel Forte, Forskningsrådet för hälsa ,arbetsliv och välfärd)

4) Byalag och byordning

5) Nyårslöften

6) Om loppis och vad du inte ska köpa

7 Om unga asylsökande i tiden

8 Är Sverige så fantastiskt och…

6) Om Loppis och vad du inte ska köpa

Loppisar är en fantastisk företeelse och i dagens konsumtionssamhälle kommer det som inte längre behövs hos någon till användning och nytta för någon annan. Men visst förekommer det att  gammalt skräp säljs men det är högst möjligt att göra fynd, beroende på vad man letar efter. Dessutom ofta till ett betydligt lägre pris än om det skulle inhandlas nytt  och möjligheten att sälja saker som inte längre används  gynnar såväl plånboken som miljön.

Bakluckeloppis, drive-in-loppis, pakethållarloppis och loppisbutiker finns i stort sätt i varje by på Österlen och anordnas av idrottsföreningar, ideella organisationer, företag och privatpersoner. Allt möjligt är till salu, antikt, kuriosa, kläder, möbler etc. Loppis är  större än konstrundan och alla andra ”rundor” och är dessutom igång året runt  men särskilt intensivt under turistsäsongen under normala omständigheter.
Det är roligt och trevligt att besöka olika loppisar och samtala med folk om det ena och andra oavsett om man köper eller bara tittar.  
Men att jag nu har en egen loppis beror på jag besökt så många loppis under åren i jakt på fynd och köpt alldeles för många föremål som jag nu insett att jag inte behöver och egentligen aldrig behövt. Ett klimat engagemang finns också med i bilden.
Någon annan borde rimligtvis nu få chansen att göra samma fynd som jag gjort och utifrån tesen, att delad glädje är dubbel glädje.

(Namnet loppmarknad kan ha kommit från holländskans vlaie/vlie som betyder dal/träsk, vilket var namnet på den plats där en populär loppmarknad fanns i 1700-talets New York (platsen kallades på engelska Fly Market). En annan vanlig teori är att det kommer helt enkelt från ordet loppa (på engelska Flea) på grund av att kläder som köptes där ofta innehöll loppor. 

Värt att veta vid köp på loppis

Återbruk är en viktig pusselbit i omställningen, dock finns även här produkter som helst inte ska cirkuleras vidare

− Det finns många fördelar med återbruk, men vissa äldre produkter kan innehålla skadliga kemikalier och dem är det viktigt att plocka bort, säger Klara Höglin, projektledare vid Stockholms stads kemikaliecentrum, som tar fram information till företag och privatpersoner om vilka varor som hellre ska ut ur kretsloppet än vidare till ett nytt hushåll.

Klara Höglin pekar särskilt på riskerna med vissa leksaker, husgeråd, elektronik, kläder och möbler.

− Både företag och privatpersoner behöver lära sig att känna igen varor som kan innehålla skadliga kemikalier så att vi kan undvika att återcirkulera dem. Vissa ämnen kan till exempel orsaka sjukdom på sikt, som koncentrationssvårigheter eller försämrad reproduktionsförmåga, säger Klara Höglin.

Non-stick-stekpannor helt okej

Särskilt försiktig ska man vara när man handlar leksaker eller kläder till barn eftersom barn är särskilt känsliga för exponering av kemikalier. Även vissa möbler rekommenderas inte för second hand-marknaden.

− Man kan vara försiktig när man köper stoppade möbler som är tillverkade mellan 1960- och 1990-talet för då användes numer förbjudna, hälsofarliga flamskyddsmedel, säger Klara Höglin.

Hon berättar vidare att det finns varor som man kan tro är olämpliga att köpa secondhand, men där det kan finnas anledning att tänka om. Hon tar non-stick-stekpannor som exempel. Om du ska ge bort en teflonpanna till någon i julklapp kan du gärna köpa en begagnad, men kontrollera noga att den är hel.

− Beläggningen innehåller PFAS, men det är ändå bättre att använda dem tills de är uttjänta än att slänga dem i och med att den största belastningen sker i produktionen. Det läcker inte ut nämnvärda mängder PFAS från stekpannan vid användningen, så länge den inte är skadad.

Kan innehålla bly

Även gammal elektronik kan man köpa, trots att det finns risk att de innehåller bly. Klara Höglin tycker att man ska ha som riktlinje att inte skruva isär gamla apparater, eftersom det ökar risken att exponeras för eventuellt skadliga ämnen.

Hon tycker också att man i allmänhet ska vara lite försiktig med hur man använder olika produkter som man köpt begagnade. Om du till exempel hittar en prydnadstallrik som är som gjord för pappa eller mormor bör du kanske berätta att julklappen är tänkt just som prydnad.

− Man ska inte servera mat på prydnadsporslin, för det är inte gjort för det. Glasyren kan innehålla skadliga metaller som bly.

Secondhand till barn

Leksaker kan innehålla flamskyddsmedel, ftalater och skadliga metaller.

Köp inte:

• Mjuka, böjliga plastleksaker som tillverkats före år 2013.
• Äldre gosedjur som är stoppade med skumgummi eller märkta som flamskyddade.
• Elektriska leksaker som är tillverkade före år 2006.
• Äldre träleksaker med flagnande färg.
• Regnkläder tillverkade i PVC. (Extrakt)

1) Om konsten att pruta  –fem sätt att få ned priset

Att köpa föremål på loppis eller i affärer är för mig ett improviserat rollspel där jag som spekulant tar på mig en roll som kan variera på grund av olika omständigheter och beroende på vilken roll  säljaren intar.  Att ha roligt är grundläggande  och att pruta på ett lättsamt sätt med glimten i ögat brukar i regel leda till ett trevligt samtal och att jag och säljaren kan känna oss nöjda och tillfreds oavsett om det blir ett köp eller inte.
Det finns flera olika sätt att pruta har jag lärt mig med åren. Här är fem tips. 

Beröm föremålet
Höj föremålet till skyarna och framhåll dess förtjänster och att du tycker att priset är alldeles för lågt och att du gärna skulle betala mer om du kunde. Se gärna lite bedrövad ut när du förklarar att du på grund av… här låter du fantasin flöda fritt och hämningslöst, inte har möjlighet att köpa det förträffliga föremålet till det pris som begärs, men…

Nedvärdera föremålet
Påpeka att föremålet har uppenbara brister, att det har ett lägre pris på andra ställen och är alldeles för dyrt och värt bara halva priset, vilket du emellertid möjligen kan tänka dig att betala. 

Ignorera föremålet
Visa inget intresse för föremålet du är intresserad av utan rikta i stället intresset mot något helt annat som du inte är intresserad av. Ställ gärna en mängd ovidkommande frågor om det föremålet men efter en stund frågor du som av en händelse och lite ointresserat om priset på det föremål du egentligen vill ha. Därefter tillämpar du vad som sägs i ovanstående punkter. 

Beröm säljaren och hans/hennes loppis/affär
Efter att ha gått runt en stund och lite hemlighetsfullt  tittat på de saker som erbjuds men utan att ha visa minsta intresse för något objekt eller säljaren lägger du överraskande handen på säljarens axel och säger samtidigt, att det här är det trevligaste loppisen du någonsin varit på och så mycket fina saker det finns här. Det borde i normalfallet försätta säljaren i ett chocktillstånd och få henne/honom att tappa fattningen. Då passar du snabbt på att ge det pris du tycker är rimligt  på det föremål du vill köpa.. 
Det bör emellertid tilläggas att de flesta loppisar och säljare  är mycket trevliga varför du måste lägga ner hela din själ för att komplimangen ska låta trovärdig och övertygande. Först då kan du uppnå det tillstånd hos säljaren du eftersträvar.

Gå där ifrån
Med kommentaren – nja, det är nog lite för mycket, eller liknande går du långsamt och märkbart besviken därifrån och inväntar att säljaren ska ropa dig tillbaka och erbjuda ett lägre pris. Om det inte fungerar och föremålet du vill ha är värt besväret, kan du låtsas få ett samtal på mobilen. Det möjliggör att du kan stanna upp, avbryta sortin och lite förstrött djupt involverad i ”samtalet” gå tillbaka och efter att ha avsluta samtalet återuppta förhandlingen utan att ha förlorat ansiktet. 

2) Att bli äldre

Att bli äldre är oundvikligt liksom att vi förr eller senare kommer att dö. Att förlika sig med den tanken är en bra idé det är det också att göra upp planer för framtiden och inte leva som om varje dag är den sista alternativt göra det.
Min ålderdom har hitintills i takt med med stigande ålder inneburit vissa fysiska och psykiska begränsningar som innebär att all planering och vardagliga sysslor måste göras med hänsyn till en varierande hälsa och förmåga vilket emellertid inte vållar några större problem. 
Minnet försämrats vilket kan leda till långa köer på ICA om kortkoden tillfälligtvis glömts bort och en osäkerhet om framtiden har infunnit sig vilket innebär att jag överväger om det är lönt att köpa ett årskort till kommunens badanläggningar eller om det kanske är lite väl optimistiskt.
Det som kan vara bra med att bli äldre är en obegränsad ledighet om man inte vill eller kan arbeta, möten med hyggliga människor som håller upp dörrar och bär väskor och expediter som hämtar varor om man ser lite förvirrad ut. Det är också bra med skohorn med långa skaft.
Till det mindre bra hör vissa krämpor, ekonomin, kvaliteten vad avser sjuk-och äldrevård, att ses som ett kostnadskrävande problem i stället för en tillgång som kan bidra till samhällsbyggnaden med erfarenheter och visdom. 



Hur som helst, om ett par veckor ska jag prata med en reporter på YA om, ”Sista hjälpen”, en kurs som jag deltagit i men också ett forskningsprojekt om tankar och åtgärder inför döden. Som en förberedelse inför det mötet funderar jag mer än vanligt på  livet och döden, religion, rätten till sin egen död, praktiska åtgärder inför och efter döden.
Att reflektera över sådana frågor medan livet pågår kan vara givande och ökar medveten samt förståelsen för vad som är viktigt i livet och vad som inte är det.

Vad händer efter döden

Om livet har jag lärt mig att ingenting med några få undantag är självklart och att vad som händer efter döden oklart. Olika religiösa riktningar anser sig dock veta med hänvisning till olika källor, att antingen kommer man till himmelriket, paradiset, helvetet, återföds eller uppnår andliga tillstånd.
Personer som varit nära döden berättar: 
”I ändan av tunneln lyster ett behagligt ljus”. ”Jag ser strålande färger, öppna vackra landskap. ”Jag möter vita skepnader och bekanta som dött”.
Men vetenskapen förklarar sådana upplevelser med att de är hallucinationer orsakade av kritiska biologiska tillstånd, som till exempel syrebrist i hjärnan. Nära döden upplevelser ger således ingen information om vad som händer efter döden. 

Vetenskapen har inga svar och de olika religionernas alternativ kan man inte vara säker på. Så vad ska man ska tro är en  befogad fråga och att vara agnostiker en rimlig hållning i sammanhanget. Men i livets slutskede är tvivel inte till någon hjälp utan snarare skäl till oro då ingenting sägs om vad som händer efter döden för de som inte bekänner sig till någon religion.  
En oro som troende som sagt inte behöver bekymra sig om  som tror spå ett liv efter detta, men jag har ingen aning.  

”När fan blir gammal blir han religiös” är ett gammalt ordspråk som kan tolkas som att inget är beständigt.Thomas tvivlaren föddes i Galileen i Israel och jag på söder i Stockholm  och trots avståndet i tid och rum kände vi båda tvivel till tron. Om man inte vet vart man ska hur ska man då känna till vägen dit? 
Hur som helst behöver man inte vara hin håle för att ändra sig vilket den gode aposteln Thomas gjorde och bekände sig till den kristna tron.
Kunde han så kan jag åtminstone fundera på att överge en princip för att inte riskera att råka illa ut. Men frågan är då vilken religion? Kanske kristendomen och hoppas  på himmelriket, eller hinduism och bli ett högre väsen men med risk för att i stället bli råtta eller som tidigare pedagog buddism för att uppnå nirvana/upplysning.
Tål att fundera på men det brådskar inte och för övrigt köpte jag ett årskort.

3) Gammal är äldst, men är alla äldre gamla?

(Artikel Forte, Forskningsrådet för hälsa ,arbetsliv och välfärd)

Äldre människor har ofta klumpats ihop till en homogen grupp – i statistik, inom forskning och i media. Oavsett om du är 65 eller 90 år, och oavsett kön, klass och pigghetsgrad. Den enskilda individen blir osynlig, trots sina unika erfarenheter, kunskaper och behov. Tack vare forskning får vi en mer nyanserad bild av de äldre, så att människors olika behov kan mötas på ett bättre sätt.

1896 öppnar ett nytt, för den tiden modernt ålderdomshem i Göteborg och det gamla slitna fattighuset stängs. Ansökningarna ger en bild av dem som vill flytta in. Var de kommer från, vilka föräldrarna är, vad de jobbat med och vilka sysslor de kan bidra med. En skriver att hen kan bädda sin säng, en annan sköta sin tvätt, en tredje har varit bokbindare.

– De här människorna är det ingen som kommer ihåg. De har inte gjort något speciellt, de är bara helt vanliga och utan alla vanliga hade det inte varit mycket med Sverige. Men de får ingen plats i historieböckerna, de blir en siffra. Att få ge dem en röst är ett drömprojekt, säger Ulrika Lagerlöf Nilsson som är historiker vid Göteborgs universitet.

Hon är en av forskarna inom det tvärvetenskapliga Forte-finansierade forskningscentret AgeCap, Centrum för åldrande och hälsa. Hon menar att mycket av forskning och debatt om äldre genom åren har handlat om sjuklighet och kostnader, inte om äldres livserfarenheter, visdom och bidrag till samhället.

Man har inte forskat mycket på vem den äldre är och vilken kunskap äldre har med sig, utan snarare att de är ett problem som ska hanteras.
Ulrika Lagerlöf Nilsson

– Vi formas av våra liv och vår historia och det bidrar till hur vi möter omvärlden. Men man har inte forskat mycket på vem den äldre är och vilken kunskap äldre har med sig, utan snarare att de är ett problem som ska hanteras. Frågan om äldre och åldrandet har i alla tider varit marginaliserad, men den har alltid funnits, i alla samhällen.

Är det sjukt eller friskt att åldras? Ulrika konstaterar att synen på själva åldrandet har förändrats genom seklen. 1700-tals läkaren David Schulzenheimer gav råd som liknar dem som ges i dag: frisk luft, sömn, rörelse, vila, mat, dryck och kärlek. Under 1800-talet kom olika medikamenter som skulle göra det sjuka friskt. Under andra hälften av seklet betonades åldrandet än mer som en sjukdom som skulle botas med mediciner. Under 1900-talet upptäcktes hygienens betydelse för att hindra smittspridning och hålla sjukdom borta. I dag är vi tillbaka i råden från 1700-talet som ska hjälpa oss att åldras med hälsan i behåll.

Ulrika hävdar att synen på äldre och deras rättigheter förändrades i och med Ädelreformen 1992 då kommunerna tog över ansvaret för sjukhem och ålderdomshem – på gott och ont.

– Man talar om varje individs rätt att bli sedd och bekräftad och att personliga önskemål så långt möjligt ska tillgodoses på äldreboenden. Men hur det sedan blir i praktiken är ändå alltid en resursfråga.

Även skolan kommunaliserades under samma period vilket medförde konkurrens om pengar, i en tid när resurserna var knappa. Ulrika konstaterar att stater historiskt sett alltid satsat mer på barn och unga – det är de som ska ta över samhället. Hon menar att det kan vara en historisk parentes att det offentliga står för sjukvård och äldreomsorg.

– I det långa tidsperspektivet har de allra flesta gamla, sjuka och behövande vårdats av andra instanser, av släkt och familj, kyrkan eller andra filantropiska rörelser. Det är inget som säger att det alltid kommer att se ut som det gör nu.

Ytterligare en aspekt av att äldre klumpas ihop till en stereotyp grupp arbetar medieforskaren Maria Edström med. Hon är samordnare inom AgeDem, Ageing, Democracy, Equility and Media, ett annat av delprojekten inom AgeCap. Där studerar forskare från olika discipliner hur ålderism, det vill säga fördomar och diskriminering av äldre, tar sig uttryck i media, lagstiftning och andra sammanhang. Hon har under många år granskat hur medierna framställer människor av olika kön och åldrar.

Äldre kvinnor är mer osynliga än äldre män.
Maria Edström

– Få äldre är med i medierna, och om de är med så är de endera väldigt aktiva eller så sköra att de inte har någon talan. Äldre kvinnor är dessutom mer osynliga än äldre män, säger hon.

Maria har under många år arbetat med Global Media Monitoring Project som genomförs var femte år. Där rapporterar frivilliga över hela världen hur kvinnor och män skildras i nyhetsflödet under en och samma dag. Hon har lyckats driva igenom att personer över 65 inte ska klumpas ihop i en enda grupp utan delas upp i två, 65-84 år och 85 plus.

– Då blev det synligt att väldigt få över 85 år är med i medierna.

En studie av Dagens Nyheters förstasidor med tjugo års mellanrum som hon gjort tillsammans med Ulrika Lagerlöf Nilsson, visar att äldre personer numera nämns med både för- och efternamn. De får också uttala sig och inte bara bli omtalade, något som var vanligt tidigare.

– Så de äldre är ändå på väg in i rampljuset. Jag tycker man kan se att det börjar komma en medvetenhet på redaktionerna.

Inom Göteborgs stad har man tagit del av forskningen inom AgeCap och försöker omsätta en del av kunskapen i praktiken. Göteborg ingår i nätverket Age-friendly Cities and Communities inom Världshälsoorganisationen, WHO, och arbetar med att göra staden mer åldersvänlig genom olika sorters insatser.

Tanken är att ha ett seniorperspektiv i stadsutvecklingen och göra äldre delaktiga i arbetet. Det handlar inte bara om tillgänglighet utan också om att göra det lättare att mötas över generationsgränser. Ett exempel är de gula pratbänkar som placerats ut på äldre göteborgares favoritplatser. Kring bänkarna ordnas olika typer av aktiviteter och i samband med det kan stödpersoner för exempelvis psykisk ohälsa finnas tillgängliga på plats.

– Pratbänkarna ger oss alla en påminnelse om värdet av att se och möta varandra som medmänniskor. Aktiviteter runt bänkarna är också ett sätt att nå människor vi annars inte kommer i kontakt med, säger Emma Matsson som är utvecklingsledare för Åldersvänliga Göteborg.

I Göteborgs stad arbetar man också med bland annat planering för bostäder som är ekonomiskt och fysiskt tillgängliga, med teknikstöd till äldre och med stöd kring psykisk ohälsa. Under 2023 genomförs publika arrangemang i samarbete med AgeCap under festivalen Årsrika Göteborg då staden firar 400 år.

– Vi behöver titta mer på äldre personers behov. Vi har tidigare planerat staden främst för yngre och för människor i arbetsför ålder där lönsamhet och BNP går först. Men vi måste se även årsrika personer som en resurs, säger Emma.

Text: Helena Östlund

4) Byalag och byordning

Förr i tiden fanns i varje samhälle en respekterad byäldste, en byfogde, en sträng präst och en byfåne med ett lite udda beteende. Så är det inte längre trodde jag men vad det gäller byfånar finns det elaka tungor som påstår, att det idag finns fler byfånar än tidigare. Det vet jag emellertid ingenting om. 
Däremot tror jag mig veta efter att ha forskat i ämnet,  att det troligtvis i 200-300 år funnits byalag som invånarna i byarna organiserat och en byordning som reglerade skyldigheter och rättigheter för dem som bodde i byn som avsåg gemensam egendom, skötsel av boskap, fattigvård, underhåll av staket, grindar, dikesgrävning, gödsling m.m.
Byalaget hade i äldre tideren ekonomisk funktion olika avseenden men också juridisk, då man utsåg sändebud till  sockenstämman, den tidens kommunfullmäktige, som förmedlade byalagets uppfattning och önskemål i olika frågor och sockenstämman fick därmed ett beslutsunderlag grundat på vad byinnevånarna ansåg. 
Idag är byalagets funktionen ofta social med till exempel arrangemang som midsommarfirande, valborgsfirande, julmarknad, hemsida och trivselkvällar på programmet men tänk om vi i vårt moderna samhälle kunde tillvarata erfarenheter och levnadsförhållanden från tidigare perioder som  gemenskap, ansvar och delaktighet och tillämpa dem i dagens samhälle.  
Vi fått det bättre materiellt men vi har också tappatsamhälleliga kvaliteter som gör att jag kan hålla med dem som hävdar att det var bättre förr, alltså för  200-300 år på landsbygden i byar med fungerande byalag. 
En stark förespråkare för byalag var författaren Vilhelm Moberg , som tar upp detta bl.a. i ”Min svenska historia”. Det är även jag och anser att många funktioner som låg inom byalagets intressesfär mycket väl skulle kunna tillämpas idag. Som till exempel att fungerande byalag kan  vara remissinstanser och kunna utse ombud till kommunfullmäktige sammanträden. Den ordningen skulle göra medborgare delaktiga i beslutsprocesser och samhällsbyggnaden.

5) Nyårslöften

Ett nytt år och tid för nyårslöften som visar att det finns hopp om framtiden och en tro på att allting kan bli bättre.
Men löften är många gånger snarare en viljeakt än en realistisk möjlighet och mindre än hälften av oss lyckas hålla våra nyårslöften.
Du kanske tillhör den hälft som lyckas men det är inte hela världen om du inte gör det då det är är tanken som räknas och dessutom finns det en uppsjö av ursäkter att ta till om det skulle behövas. Som till exempel att det är mänskligt att fela, bättre att sikte mot stjärnorna och spänna en båge än att undandra sig från tillvarans utmaningar. 

Med det i åtanke kan du glad i hågen avge ett eller flera nyårslöften som vanligtvis handlar om vardagliga ting som, att sluta röka, gå ner i vikt eller kanske bli en bättre människa och mer sällan om, att verka för fred i världen, bli miljonär eller störta regeringen.
Hur som helst. En tumregel är att nyhetslöftet inte bör var för ambitiöst. Var i stället spontan, låt magkänslan bestämma och se nyårslöftet som en möjlig förändring på sikt. Som till exempel:

-jag lovar att röka mindre i januari och överväga att sluta helt 2025.
-jag lovar att jogga till bilen på garageuppfarten tre dagar i veckan första kvartalet 2022 men avvaktar med att ställa upp i Vasaloppet eller Stockholm maraton tills andan faller på. 
-jag lovar att på prov bara småäta tio gånger varje dag i en månad och på sikt åtta gånger men inte sluta helt och hållet.

Om eller när löftena händelsevis uppnås är det i sig själv en belöning. Men för att nå målet kan motivationen  förstärkas ytterligare med belöningar som ombyggnad av köket, en ny träningsutrustning, en bättre middag på restaurang, en ny bil eller  en resa till Italien.
Ett löfte bör alltid vara, att inte förebrå dig själv och ha dåligt samvete för ett eller flera brutna löften.
Dessutom, formulera löftena så, att de kan tolkas till din fördel om de bryts och inte leder till kritik eller ifrågasättande från omgivningen utan snarare hyllningar för att du försökte.
Slutligen, att lyckas med nyårslöften är karaktärs danande men det är det också, att inte vara sämre än att du kan ändra dig.
För min del blir det inga nyårslöften och att jag bestämde mig för att bada i det fem grader kalla havet på nyårsdagen var mer ett senkommet beslut än ett nyårslöfte.

6) Om Loppis och vad du inte ska köpa

Om Loppis
Loppisar är en fantastisk företeelse och i dagens konsumtionssamhälle kommer det som inte längre behövs hos någon till användning och nytta för någon annan. Men visst förekommer det att  gammalt skräp säljs men det är högst möjligt att göra fynd, beroende på vad man letar efter. Dessutom ofta till ett betydligt lägre pris än om det skulle inhandlas nytt  och möjligheten att sälja saker som inte längre används  gynnar såväl plånboken som miljön.

Bakluckeloppis, drive-in-loppis, pakethållarloppis och loppisbutiker finns i stort sätt i varje by på Österlen och anordnas av idrottsföreningar, ideella organisationer, företag och privatpersoner. Allt möjligt är till salu, antikt, kuriosa, kläder, möbler etc. Loppis är  större än konstrundan och alla andra ”rundor” och är dessutom igång året runt  men särskilt intensivt under turistsäsongen under normala omständigheter.
Det är roligt och trevligt att besöka olika loppisar och samtala med folk om det ena och andra oavsett om man köper eller bara tittar.  
Men att jag nu har en egen loppis beror på jag besökt så många loppis under åren i jakt på fynd och köpt alldeles för många föremål som jag nu insett att jag inte behöver och egentligen aldrig behövt. Ett klimat engagemang finns också med i bilden.
Någon annan borde rimligtvis nu få chansen att göra samma fynd som jag gjort och utifrån tesen, att delad glädje är dubbel glädje.

(Namnet loppmarknad kan ha kommit från holländskans vlaie/vlie som betyder dal/träsk, vilket var namnet på den plats där en populär loppmarknad fanns i 1700-talets New York (platsen kallades på engelska Fly Market). En annan vanlig teori är att det kommer helt enkelt från ordet loppa (på engelska Flea) på grund av att kläder som köptes där ofta innehöll loppor. 

Värt att veta vid köp på loppis

Återbruk är en viktig pusselbit i omställningen, dock finns även här produkter som helst inte ska cirkuleras vidare

− Det finns många fördelar med återbruk, men vissa äldre produkter kan innehålla skadliga kemikalier och dem är det viktigt att plocka bort, säger Klara Höglin, projektledare vid Stockholms stads kemikaliecentrum, som tar fram information till företag och privatpersoner om vilka varor som hellre ska ut ur kretsloppet än vidare till ett nytt hushåll.

Klara Höglin pekar särskilt på riskerna med vissa leksaker, husgeråd, elektronik, kläder och möbler.

− Både företag och privatpersoner behöver lära sig att känna igen varor som kan innehålla skadliga kemikalier så att vi kan undvika att återcirkulera dem. Vissa ämnen kan till exempel orsaka sjukdom på sikt, som koncentrationssvårigheter eller försämrad reproduktionsförmåga, säger Klara Höglin.

Non-stick-stekpannor helt okej

Särskilt försiktig ska man vara när man handlar leksaker eller kläder till barn eftersom barn är särskilt känsliga för exponering av kemikalier. Även vissa möbler rekommenderas inte för second hand-marknaden.

− Man kan vara försiktig när man köper stoppade möbler som är tillverkade mellan 1960- och 1990-talet för då användes numer förbjudna, hälsofarliga flamskyddsmedel, säger Klara Höglin.

Hon berättar vidare att det finns varor som man kan tro är olämpliga att köpa secondhand, men där det kan finnas anledning att tänka om. Hon tar non-stick-stekpannor som exempel. Om du ska ge bort en teflonpanna till någon i julklapp kan du gärna köpa en begagnad, men kontrollera noga att den är hel.

− Beläggningen innehåller PFAS, men det är ändå bättre att använda dem tills de är uttjänta än att slänga dem i och med att den största belastningen sker i produktionen. Det läcker inte ut nämnvärda mängder PFAS från stekpannan vid användningen, så länge den inte är skadad.

Kan innehålla bly

Även gammal elektronik kan man köpa, trots att det finns risk att de innehåller bly. Klara Höglin tycker att man ska ha som riktlinje att inte skruva isär gamla apparater, eftersom det ökar risken att exponeras för eventuellt skadliga ämnen.

Hon tycker också att man i allmänhet ska vara lite försiktig med hur man använder olika produkter som man köpt begagnade. Om du till exempel hittar en prydnadstallrik som är som gjord för pappa eller mormor bör du kanske berätta att julklappen är tänkt just som prydnad.

− Man ska inte servera mat på prydnadsporslin, för det är inte gjort för det. Glasyren kan innehålla skadliga metaller som bly.

Secondhand till barn

Leksaker kan innehålla flamskyddsmedel, ftalater och skadliga metaller.

Köp inte:

• Mjuka, böjliga plastleksaker som tillverkats före år 2013.
• Äldre gosedjur som är stoppade med skumgummi eller märkta som flamskyddade.
• Elektriska leksaker som är tillverkade före år 2006.
• Äldre träleksaker med flagnande färg.
• Regnkläder tillverkade i PVC. (Extrakt)

7) Om unga i asylsökande tiden

I Europa går varje år tusentals unga asylsökande under jorden efter att ha nekats asyl och skall utvisas till sitt hemland eller överföras till en annan EU stat. Sverige är inte undantaget det har bl.a Länsstyrelsen i Stockholm konstaterat och under senare år har hundratals försvunnit.
De som går under jorden lever för stunden, glädjeämnena är få, varje dag är en kamp för att överleva och varenda krona eller euro är välkommen.Om tillfälle ges tar de tillfälliga underbetalda jobb på någon biltvätt, bygge eller restaurang hos mindre seriösa arbetsgivare eller hushållsarbeten i privata hem. I många fall tvingas de till kriminalitet och prostitution för att överleva.

Trots faran att dö av törst i Sahara-öknen, drunkna i Medelhavet eller säljas som slavar i Libyen är många afrikaner villiga att migrera eller kanske lika ofta tvingas göra det av kriminella nätverk för att utnyttjas i det land det kommer till.
Unga människor utgör majoriteten av de som riskerar sina liv på flyktvägar från Afrikanska stater söder om Sahara mot Europa, enligt forsknings institutet Afrobarometers undersökning.Det finns viktiga skillnader mellan staterna liksom att många migranter är välutbildade och 80 % migrerar till andra afrikanska stater med bättre framtidsutsikter. (källa Afrobarometer)
Hittade en artikel från 2019 som torde vare giltig även idag om en undersökning från forskningsinstitutet Afrobarometer som kan ge en bättre förståelse för varför afrikaner migrerar. (Nordiska Afrika institutet 2019-11-06)
https://nai.uu.se/news/articles/2019/11/06/121030/index.xml
https://afrobarometer.org/blogs/african-migration-whos-thinking-going-where

Orsaker till flykten
60% av de flyktingar som kommer till Malta är från Somalia, ett av världens mest korrumperade länder som sedan ett trettiotal år tillbaka inte haft en fungerande regering och med en historia av krig och inbördes konflikter.

Kränkningar av mänskliga rättigheter, religiösa och politiska konflikter och under senare tid också hungerskatastrof och epidemier speciellt i Mogadishu, områdena däromkring och i de södra delarna av Somalia har fått till följd att många somalier inte har något annat val än att lämna sin hem för att försöka söka sig till överfulla flyktingläger eller om de har ekonomiska möjligheter kontakta någon av de klaner som ägnar sig åt människosmuggling för att få hjälp med att lämna landet i hopp om en bättre framtid i annan del av världen.

Ekonomiska begränsningar innebär att endast en person, ofta är det äldsta sonen i familjen som anförtros uppdraget, oavsett hans egna vilja, att ta sig till Europa för att försöka få uppehållstillstånd i något land med gott renommé och kanske finns också en avsikt att de närmast anhöriga när och om sonen fått uppehållstillstånd skall kunna återförenas i det nya landet. För att kunna betala smugglarorganisationen säljer familjen vad dom har, lånar pengar eller sätter sig i skuld till smugglarorganisation mot löfte at återgälda skulden genom olika åtaganden.

Kan familjen betala tillräckligt med pengar transporteras ungdomen från Mogadishu eller via Mombasa till Joma Kenyatta flygplatsen i Nairobi, förses med ett falskt eller look-like pass och efter mellanlandning i Qatar eller Dubai kan ungdomen söka asyl i det land som familjen i överenskommelse med smugglarorganisationen bestämt.

För mindre bemedlade familjer som inte har råd att betala smugglarorganisationen för flyg väntar en mödosam resa utan möjlighet att själva bestämma destinationen genom Etiopien och Sudan till Libyen. Från Tripoli, Bengjazi hamnar de efter en äventyrlig båtresa över Medelhavet antingen på den lilla italienska ön Lampedusa, Sicilien eller på Malta som illegala migranter förmodligen ovetande om att alla möjligheter att varaktigt bosätta sig i det land som varit deras mål försvann i samma ögonblick det anlände till Lampedusa eller Malta när myndigheterna tog deras fingeravtryck eller efter utredning beviljat dem temporära uppehållstillstånd.

Republiken Malta turistparadis och flyktingmål

En liten ögrupp i Medelhavet med 400.000 innevånare och till ytan jämförbart med Orust och folkmängden med Malmö. Paradis för över en miljon turister som årligen besöker landet och det land inom EU som i förhållande till antalet innevånare tar emot flest flyktingar. Hårt drabbat under andra världskriget, medlem i EU sedan 2004 och 1951 anslöt man sig till FN:s deklaration om mänskliga rättigheter.

Deltar sedan 2008 i Schengen samarbetet som en del av EU samarbetet. Malta styrs av Nationalistpartiet (PN) är mycket EU-vänliga. Så är oppositionen Labour Party, men har nyligen haft EU-skepsisen.Skuggan invandring talesman, Michael Falzon, säger att om andra europeiska regeringar inte kan övertalas att dela lasten, då Malta bör få tufft. Använda sitt veto, störa EU: s verksamhet, kan göra andra länder ta itu med problemet, säger han.

På torsdagen meddelade Italien att den senaste gruppen av invandrare att bli räddade – 226 afrikaner i två båtar – var överförs direkt tillbaka till Libyen. Detta är den första frukten av ett nytt partnerskaps avtal med den libyska regeringen.

Flyktingrutt från Libyen

Fram till 2002 sökte bara ett hundratal flyktingar skydd i Malta men 2002 skedde en förändring när smugglarorganisationer etablerade en ny flyktingrutt från Libyen och Malta blev under de kommande åren målet och första asylland för tusentals flyktingar från krigsdrabbade länder i Afrika som från Tripoli, Zuwarah och Bengazi i ofta sjö ovärdiga båtar fraktades ibland 300 km över Medelhavet till Malta eller Lampedoza.

En flyktingström som Malta inte var förberedd på som krävde stora organisatoriska och ekonomiska insatser därför var de första insatserna akuta och provisoriska.

I och med avtalet mellan Italien och Libyen 2010 och slutet på inbördeskriget i Libyen 2011 har antalet flyktingar som kommer till Malta minskat avsevärt. Det innebär att färre flyktingar kommer till i lägren och

eftersom en del flyttar från Malta till släkt och vänner i andra länder, återvänder till hemlandet eller blir utvalda att komma till USA.
(Varje år kommer en amerikansk kommitté och väljer upp till 200 flyktingar som officiellt får tillstånd att emigrera till USA) kommer antalet flyktingar i lägret att minska.

En flyktingström som krävde stora organisatoriska och ekonomiska insatser därför var de första insatserna akuta och provisoriska.

Under åren har mycket förbättras speciellt efter EU medlemskapet 2004 har mottagningen av flyktingar successivt förbättrats och i flera avseenden, men långt i från alla, uppfylls nu de kriterier som definierar ett bra mottagandet av flyktingar, som exempelvis mottagningen av minderåriga, som UNHCR godkänt.

P6_TA(2006)0136

Situationen i flyktinglägren i Malta
Europaparlamentets resolution om flyktingsituationen på Malta

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

• –  med beaktande av den allmänna förklaringen om mänskliga rättigheter, särskilt artikel 14 i denna,
• –  med beaktande av Genèvekonventionen från 1951 om flyktingstatus, särskilt artikel 31 i denna,
• –  med beaktande av den europeiska konventionen om skydd för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter, särskilt artikel 5 i denna,
• –  med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna1, särskilt artiklarna 1 och 18 i denna,
• –  med beaktande av rådets direktiv 2003/9/EG av den 27 januari 2003 om miniminormer för mottagande av asylsökande i medlemsstaterna2 och rådets direktiv 2004/83/EG av den 29 april 2004 om miniminormer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer skall betraktas som flyktingar eller som personer som av andra skäl behöver internationellt skydd samt om dessa personers rättsliga ställning och om innehållet i det beviljade skyddet3, som är känd under namnet Dublin II,
• –  med beaktande av rådets förordning (EG) nr 343/2003 av den 18 februari 2003 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en asylansökan som en medborgare i tredje land har gett in i någon annan medlemsstat4,
• –  med beaktande av artikel 6 i EU-fördraget och artikel 63 i EG-fördraget,
• –  med beaktande av artikel 103.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

1. De besök som delegationen från LIBE har gjort i flyktingförvar inom EU, nu senast i Malta, har visat att asylsökande hålls i förvar under villkor som är långt under internationellt erkända standarder, och där oron särskilt gäller de fysiska förhållandena och otillräckliga eller icke-existerande bastjänster såsom sjuk- och hälsovård och socialt och rättsligt stöd.
2. En delegation från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor reste den 24 mars 2006 till Malta för att besöka olika anläggningar för administrativt frihetsberövande, särskilt anläggningarna Ħal Safi, Ħal Far och Lyster Barracks, och diskutera invandringsfrågan med maltesiska myndigheter och icke-statliga organisationer.

C. Delegationens medlemmar kunde på ort och ställe konstatera fakta.

4. På Malta kvarhålls de asylsökande i anläggningar för administrativt frihetsberövande.
5. Ön Malta som ligger vid Europeiska unionens södra gräns är en liten ö på
   316 kvadratkilometer med 400 000 invånare och en befolkningstäthet på över
   1200 personer per kvadratkilometer, vilket gör att dess kapacitet att ta emot och ge härbärge åt de invandrare och asylsökande som i stora skaror regelbundet anländer till dess kuster är mycket begränsad.
6. Det antal personer som varje år kommer till Malta motsvarar 45 procent av antalet barn som årligen föds på Malta. I förhållande till invånarantalet motsvarar en nyanländ person 140 i Italien, 150 i Frankrike och 205 i Tyskland. År 2005 anlände 1800 personer till Malta vilket skulle motsvara 252 000 personer anlända till Italien, 270 000 personer anlända till Frankrike och 369 000 personer anlända till Tyskland.
7. Malta spenderar 1 procent av sin nationella budget för att komma till rätta med den rådande situationen, en situation som bara kommer att förvärras under de kommande månaderna och åren. Malta avsätter en ansenlig del av sin armé och sina polistjänster, det vill säga över 10 procent av personalstyrkan vid dessa, för att hantera denna humanitära kris och sköta förvaltningen av anläggningarna för kvarhållande och mottagning.
8. Malta är inte slutdestinationen för de personer som anländer till ön, vilka ofta förklarar att de önskar ta sig vidare till andra medlemsstater.
9. De maltesiska myndigheterna förfogar inte över tillräckligt med personal för att kunna behandla asylansökningarna inom en rimlig tidsfrist.
10. En del av de personer som anländer till Malta kommer från länder i krig, särskilt från Afrikas horn och Darfur, och kan svårligen sändas tillbaka till sina hemländer.
11. Placering i « öppna anläggningar » är alltid att föredra framom faktiska interneringsanläggningar, vilket erfarenheterna från städerna Ceuta och Melilla visar.
12. Enligt maltesisk administrativ praxis får invandrare maximalt hållas i förvar under en period om 18 månader och asylsökande 12 månader i väntan på ett beslut om deras ansökan.
13. Invånarna på Malta vänder sig till Europeiska unionen för ett tecken på solidaritet och bistånd, vilket till dags dato har låtit vänta på sig.
14. Europeiska unionen bör ingripa för att stödja Maltas insatser för att förvalta migrationsströmmarna, vilket de maltesiska myndigheterna också uttryckt önskemål om.
15. Europeiska unionen bör göra vad den kan för att hjälpa Malta och andra gränsländer i EU som har liknande svårigheter.
16. Anslutningen till Europeiska unionen har för Malta och andra små länder medfört svårigheter när det gäller att tillämpa förordning (EG) nr 343/2003.

1. Europaparlamentet är fast övertygat om att Malta och andra medlemsländer i EU måste respektera sina åtaganden enligt internationell rätt när det gäller asylsökande.

2. Europaparlamentet är införstått med att Malta ställts inför svåra problem när det gäller att hantera de senaste årens omfattande migration.
3. Europaparlamentet vill uttrycka sin solidaritet med den maltesiska befolkningen, med frihetsberövade asylsökande och invandrare, de maltesiska myndigheterna och ordningsmakten som står inför väldiga problem med tanke på Maltas storlek och befolkningsmängd och med tanke på att invandrarnas och de asylsökandes slutdestination inte är Malta.
4. Europarlamentet välkomnar den öppenhet och insyn som de maltesiska myndigheterna vinnlagt sig om, vilket gjorde att delegationen från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och pressen hade fritt tillträde till anläggningarna.
5. Europaparlamentet beklagar dock de oacceptabla levnadsförhållanden som råder på anläggningarna för administrativt frihetsberövande där invandrare och asylsökande på Malta vistas.
6. Europarlamentet kräver att de maltesiska myndigheterna avsevärt förkortar den tid under vilken invandrarna berövas sin frihet.
7. Europaparlamentet begär att de maltesiska myndigheterna skall ge FN:s flyktingkommissariat och icke-statliga organisationer obegränsat tillträde till de stängda anläggningarna. Parlamentet uppmanar vidare behöriga icke-statliga organisationer att inrätta en permanent representation på anläggningarna i syfte att säkerställa tillgång till medicinskt och juridiskt bistånd.
8. Europaparlamentet insisterar på att medlemsstaterna tillämpar asylförfarandet och bestämmelserna i rådets direktiv 2005/85/EG av den 1 december 2005 om miniminormer för medlemsstaternas förfaranden för beviljande eller återkallande av flyktingstatus1 på ett likartat och konsekvent sätt samt säkerställer att asylansökningarna behandlas snabbt och effektivt.
9. Europaparlamentet begär att de maltesiska myndigheterna skall tillämpa direktiv 2003/9/EG, i synnerhet när det gäller förhållandena på anläggningarna för frihetsberövande.
10. Europaparlamentet framhåller att Europeiska unionen bör spela en större roll i hanterandet av humanitära kriser som har att göra med strömmar av invandrare och asylsökande.
11. Europaparlamentet uppmanar rådet (rättsliga och inrikes frågor) att hålla ett extraordinarie möte på Malta så snart som möjligt för att tillmötesgå behovet av brådskande och omedelbara åtgärder för att hantera den stora våg av invandrare utan uppehållstillstånd som förväntas anlända till Malta under sommarmånaderna och samtidigt försöka finna en lämplig lösning på de rådande svårigheterna.
12. Europaparlamentet anser att medlemsstaterna måste visa större solidaritet med de medlemsstater som drabbas mer än andra av migrationsströmmar som har EU som mål

1 EUT L 326, 13.12.2005, s. 13

och uppmanar medlemsstaterna att ta emot asylsökande från Malta och andra små länder i unionen, särskilt genom att använda tekniskt bistånd och de medel som för perioden 2007-2013 anslagits i Argoprogrammet, Europeiska flyktingfonden, Europeiska fonden för yttre gränser, Europeiska integrationsfonden och Europeiska fonden för återvändande.

13. Europaparlamentet uppmanar rådet och medlemsstaterna att praktiskt stödja Malta
    • –  genom att sända expertgrupper där det även ingår oberoende experter för att bistå vid beviljandet av asylansökningar, och
    • –  genom att sända expertgrupper där det även ingår oberoende experter för att ge råd vid tillämpningen av direktiv 2003/9/EG.
14. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att så snart som möjligt lägga fram ett förslag om inrättandet av en krisfond för hantering av humanitära kriser i medlemsstaterna och att införliva en mekanism för krisfinansiering med de nya fonderna under perioden 2007–2013 som gör det möjligt att tillhandahålla ekonomiskt bistånd i krissituationer.
15. Europaparlamentet uppmanar enträget kommissionen att så snart som möjligt ta initiativ till en översyn av förordning (EG) nr 343/2003, även kallad Dublin II, där själva principen ifrågasätts, det vill säga den enligt vilken den medlemsstat som är första mottagarland också är ansvarig för att behandla asylansökan, vilket lägger en outhärdlig börda på de länder som ligger i södra och östra EU, och genom vilken en skälig ansvarsfördelning mellan medlemsstaterna inrättas.
16. Europaparlamentet påminner om nödvändigheten av en gemensam politik för invandring och asylfrågor, en politik som bygger på öppna kanaler för laglig invandring och på att gemensamma skyddsnormer för invandrares och asylsökandes grundläggande rättigheter fastställs i hela EU, i enlighet med det som Europeiska rådet fastställde om denna politik i Tammerfors 1999, vilket senare styrkts genom Haagprogrammet.
17. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament och till FN:s flyktingkommissariat.

2007 bildades OIWAS, ett statligt organ i syfte att arbeta med integration och välfärd för flyktingar. Men OIWAS, numera OWAS eftersom arbetet med integration av flyktingar i det Maltesiska samhället inte längre betonas i organisationen. Malta deltar också i ett utbytesprogram med andra EU länder avseende flykting mottagning.

Maltesisk lag

I Sverige regleras invandringen genom den Utlänningslag som Riksdagen beslutade om 2005. På Malta regleras invandringen genom Immigration Act från 1970, kapitel 217 i Maltesisk lag
Mottagningen av asylsökande är reglerad i Refugees Act från 2000, kapitel 420 i Maltesisk lagförordningar om minimum standard

I villkoren i Immigration Act, är frihetsberövande automatisk konsekvens av en vägran att bevilja inresetillstånd till landet av utfärdandet av ett beslut om återsändande av en viss person

En önskan att hjälpa och en oro att inte klara av det. Flyktinglägren på Malta

Flyktinglägren på Malta är lokaliserade i huvudsak till Hal Far, ett område på öns sydöstra del, femton minuter från den internationella flygplatsen och en havtimmes bilresa från Valetta. I Hal Far finns två stora läger Hal Far Open Tent Village och Hangar Center samt institutioner för ensamkommande kvinnor, kvinnor med barn och familjer med barn, alla belägna i utkanten av eller i omedelbar närhet till ett tidigare stort flygplatsområde.
För flyktingar med särskilda behov och ensamkommande ungdomar under arton år finns särskilda institutioner i stadsdelen Marsa. I Valetta finns Marsa Open Centre, ett flyktingläger i hamnområdet som driva av en stiftelse, Foundation For Shelter and Supports To Migrants.

Hal-Far Tent Willage Open Centre är läger för 500-800 främst ensamstående unga män men där finns också kvinnor och under senare tid har också familjer placerats där.
Flyktingarna kommer från olika länder i Afrika främst Somalia och Eritrea men på senare tid har också flyktingar från Syrien kommit till Malta

Inom Hal Far Open Tent Centre finns en antal tält placerade på betongfundament med palts för 18-20 flyktingar samt bostads baracker med plats för 8 personer som upplåtes i första hand tll ensamstående kvinnor och numera också i viss omfattning till familjer.

På området finns en byggnad med toaletter och duschar, låsbara förvaringsutrymmen för personliga tillhörigheter och vid entrén till lägret en bemannad reception. Ett av tälten användes som moské.
Området och hygienutrymmen städas regelbundet av de som bor i lägret. Flyktingarna kan lämna lägret när de vill men var tredje dag, måndag, onsdag och fredag måste de signera sin närvaro i receptionen. Gör de inte det görs ett avdrag med 20 euro från månadsbidraget som är 130 euro.

Hangar Centre har likartade förhållande som Open Tent Village men där utnyttjas också gamla hangarer för boende men där finns också bostadsbaracker eller mobila enheter som myndigheter föredrar att kalla dem.

Marsa Open Centre har plats för 500-800 flyktingar men till skillnad från Open Centre och Hangar Centre i Hal Far bor flyktingarna här inomhus men liksom i Hal Far är det trångbott och små möjligheter till avskildhet. På området finns en moské, ett café, ett par butiker och gemensamhetsutrymmen för samvaro och sysselsättning med olika spel. På området finns också nyrenoverade undervisningslokaler där flyktingarna har möjlighet att studera engelska. Under senare år har en renovering av bostadshusen påbörjats i syfte att göra minde sovsalar med

klädskåp och förvaringsutrymmen. På Marsa finns också en klinik och tillgång till läkare ett par timmar i veckan, och möjlighet till samtal med utbildad personal. Till skillnad från lägren i Hal Far där personalen är säkerhetsvakter har personalen på Marsa Open Centre en adkvat utbildning för verksamheten.

Flyktingstatus

Bara omkring en procent av flyktingarna får flyktingstatus och därmed officiellt tillstånd att arbeta.
Flyktingar från kris områden som Mogadishu beviljas subsidiärt flyktingstatus vilket förnyas varje år och ger rätt till ekonomiskt bidrag som uppgår till 130 euro per månad, resehandlingar och möjlighet att lämna Malta i tre månaders perioder.

Blir bortavaron längre sänks det ekonomiska bidraget till 87 euro per månad
.

Det går lätt och är billigt att lämna Malta för att åka till exempelvis Sverige. Med lågpris flyg kostar det under femhundra kronor om man bokar sin resa i god tid

Logi
Tält och barack läger.

Upp till tjugo personer i våningssängar i varje tält i barackerna åtta personer. Tillgång till elektricitet, belysning och vatten finns.

Hygienutrymmen
Toaletter och dusch finns liksom förvaringsskåp på området för personliga tillhörigheter. Tillgången på varmvatten varierar.

Utbildning

Vissa möjligheter finns i Marsa i Valetta

Arbete

Flyktingar som beviljats flyktingstatus får ett officiellt arbetstillstånd men i praktiken kan alla flyktingar försöka söka arbete men bara dåligt betalda jobb inom byggindustrin, eller på hotell och restauranger.

Mat

Myndigheten ordnar mat en gång om dagen. Försäljning av bröd, drycker, grönsaker säljs flera dagar i veckan på privat initiativ utanför lägret.

Matlagnings möjligheter/kök

Enskilda eller gemensamma kök finns ej. Matlagningen sker i tält och baracker på elektriska plattor eller sprit och gasol kök.

Sjukvård och tandläkare

Enligt myndigheten vid behov.

Radio och TV

Kan och får ordnas på eget initiativ. I en del tält och baracker finns parabol TV.

Synpunkter på Hal Far Open Tent Willage Centre

.Trångboddheten i tälten var påtaglig och möjlighet till avskildhet obefintlig. Matlagning skedde i tälten på elektriska kokplattor, sprit eller gasolkök tätt intill sängar, täcken och klädes persedlar vilket ur brandsäkerhets synpunkt såg riskfyllt ut. Hur det var i barackerna hade jag inte tillfälle att se. Området runt tält och baracker var städat och befriat från skräp och bråte. Hygienutrymmena var också välstädade.

Personal fanns på plats i receptionen och ibland på området.

I och med avtalet mellan Italien och Libyen 2010, har antalet flyktingar som kommer till Malta minskat avsevärt. Det innebär att färre flyktingar kommer till lägren och eftersom en del flyttar från Malta till släkt och vänner i andra länder, återvänder till hemlandet eller blir utvalda att komma till USA.

(Varje år kommer en amerikansk kommitté och väljer upp till 200 flyktingar som officiellt får tillstånd att emigrera till USA) kommer antalet flyktingar i lägret att minska.

Med små medel skulle en del saker kunna ändras för att förbättra förhållandena i Hal Far som matlagnings möjligheter i gemensamma kök, tvättstugor, minska antalet boende i tälten alternativt ersätta tälten med baracker och sist men inte minst en prioritering säkerheten.

Huruvida ungdomar under arton år fanns i lägret kan jag inte uttala mig om. Jag träffade eller såg ingen som såg ut att vara minderårig eller uppgav sig vara det när jag vid tre tillfällen, olika dagar och tider, besökte lägret, gick runt området och slumpmässigt gick in i ett antal tält, hygienutrymmen och reception.

Däremot träffade jag ett tjugotal ungdomar som hade återförts från Sverige och som på hyfsad svenska berättade att de bott i Sverige och visade upp LMA och biblioteks kort som bevis på detta.

Om Faysal/Qassim från Somalia

När Faysal lämnade Mogadishu och efter veckor på lastbilsflak och till fots genom Etiopien, Sudan och Libyen och en 300 km lång färd i en gummibåt på Medelhavet hade han ingen vetskap om Dublin ll eller vad förordningen skulle komma att innebära för honom.

Utan möjlighet för honom att påverka destinationen hade smugglarorganisationen tagit honom till Malta och hans första kontakt med Europa blev inte vad han drömt om eller önskat.

Till de maltesiska myndigheterna uppgav han sitt namn till Faysal Abdulaai, några ID handlingar hade han inte, sin ålder till 19 år eftersom han ville komma vidare till Sverige och inte fastna som underårig på Malta, som han såg som ett oönskat genomgångsland. Alla gjorde så, berättade han och dessutom skulle det vara lättare att få ett arbete, trodde han. Hade han uppgett sig vara underårig och myndigheterna bedömt uppgiften som trovärdig hade han placerats på ett center för särskilt utsatta grupper som handikappade, gravida kvinnor och minderåriga som kommit ensamma i Dar Liedna, Dar Ar Sliem eller Dar Qawalla i Valetta.

Som illegal migrant och bedömd som vuxen internerades han först i Tá Kandia i två månader och därefter i Safi Centre i fyra månader, fängelser eller Dentention Centre, inte så långt ifrån den internationella flygplatsen i Luga där han hölls inlåst under tiden som myndigheterna utredde hans ärende.

Efter sex månaders internering beviljades han ett ett subsidiärt skydd, som skulle förnyas så länge som situationen i Somalia bedömdes som ett konfliktområde av myndigheterna på Malta och flyttades till Hal Far ett flyktingläger i utkanten av ett industriområde trettiofem minuters bussresa från Valetta.

Myndigheterna beviljade honom 130 euro i månaden, en sängplats i ett tält, resehandlingar. Arbete fick han efter bästa förmåga ordna själv och de som stod till buds var tillfälliga och dåligt betalda svartjobb hos oseriösa arbetsgivare på byggen, restauranger eller som reklamutdelare på turiststråken i Valetta.

Resan till Sverige

Malta gav honom visserligen det skydd som tillvaron i Mogadishu inte givit honom men målet var fortfarande Sverige där han hoppades få en bra framtid.

Han sparade pengar och köpte en flygbiljett hos ett lågprisbolag för 32 euro och flög till Köpenhamn. Därifrån tog han sig med tåg till Migrationsverket i Märsta och ansökte om asyl som Qassim och uppgav sin ålder till 16 år. Qassim skulle bli hans identitet under det närmaste halvåret.

Han placerades av socialtjänsten på ett boende i Roslagen, började skolan och jag förordnades som god man för honom. Efter några månader flyttades han till ett HVB i Västmanland väntan på Migrationsverkets utredning skulle bli klar.. Han började skolan, blev läkarundersökt och fick dagspenning på 24 kr om dagen, särskilt bidrag för kläder och allting verkade bra tills den dag han kallades till ett kommunicerings möte på Mottagningsenheten.

Kommunicering

På Mottagningsenheten meddelade tjänstemannen kort att Qassims fingeravtryck påträffats i den gemensamma databasen Eurodac och därför kunde han inte söka asyl i Sverige utan endast i det första asyllandet som var Malta.

För tjänstemannen på Migrationsverket berättade Qassim om omständigheterna som ledde till att han kom till Malta, att han inte sökt asyl på Malta men skrivit på dokument utan att veta vad det innebar för att slippa interneringen.

Men hans berättelse skulle inte förändra hans situation, något undantag som förordningen i Dublin ll medger skulle inte bli aktuellt för honom.

Efter kommunicering fortsatte vardagen som vanligt med skolgång, umgänge med kompisar och fotboll ytterligare någon månad tills han kallades till ytterligare ett möte då tjänstemannen på Mottagningsenheten meddelade att kommuniceringen inte påverkat beslutet och att Migrationsverket avsåg att verkställa överföringen. Qassim tillfrågades om sin medverkan till att återvända frivilligt vilket han sa sig vara beredd att göra.

I slutet av mötet och liksom i förbigående sa tjänstemannen: ”jag ser i dina papper från Malta att du uppgivit att du är nitton år därför bedömer jag din ålder till l nitton år.” På några sekunder blev han tre år äldre vilket innebar att han skulle återföras som vuxen och att inga krav längre fanns att han skulle omhändertas av någon organisation som kunde hjälpa honom vid ankomsten till Malta. Dessutom var uppdateringen av hans ålder inget beslut meddelade tjänstemannen och gick därför inte att överklaga.

Om allting skett efter normala rutiner skulle Migrationsverket meddela Socialtjänsten och Överförmyndaren om uppdateringen av ålder och han skulle omedelbart tvingas lämna boendet och flytta till någon av Migrationsverkets förläggningar i avvaktan på överföring, avbryta sin skolgång och inte längre ha en god man. Men på grund av att Migrationsverket gjorde en administrativ miss blev det inte så utan han blev kvar på HVB, kunde fortsätta sin skolgång och ha kvar sin gode man tills den dag han efter överenskommelse hämtades av Gränspolisen ett par månader efter beslutet och eskorterades till Arlanda.

Överföring till Malta

Tidigt en grå lite kylig höstmorgonen 2010, efter drygt ett halvår i Sverige, lyfte planet från Arlanda och Qassim återfördes till Malta och blev Faysal igen. Efter tre timmars flygresa landade han på den internationella flygplatsen i Luga och eskorten från Kriminalvårdens transportservice lämnade honom med ett lycka till när de passerat tullen. Utanför flygplatsen tog han en buss till Hal Far där kompisar väntade på hans ankomst.

För honom innebar förordningen i Dublin ll inte bara att han tvingades lämna den svenska välfärden utan också att han blev fast på Malta på obestämd tid och i praktiken förhindrad att återvända till Sverige enligt lagstiftningen i Utlänningslagen och bestämmelserna i Dublin ll.

Så länge han hade pengar kunde han visserligen lämna Malta i tremånaders perioder för att resa vart han ville men inget land i Europa skulle ta emot honom annat än tillfälligt och hem till Mogadishu kunde han inte åka.

Hans mål hade varit Sverige och under ett halvår blev drömmen sann. Han gick i skola, hade kamrater och bodde med sin bästa vän i ett stort rum på ett bra boende med engagerad personal. Nu väntade ett stort tält på honom i Hal-Far där han skulle bo tillsammans med arton andra olycksbröder på obestämd tid och personalen på lägret var inte socionomer eller pedagoger, de var vakter som i regel stod på kamratlig fot med dem i lägret.

Det skulle inte bli bättre, tvärtom blev han efter sammanlagt två år på Hal Far tillsagd att han inte längre fick bo där eftersom andra behövde plats. Utan att bli anvisad en annan bostad och inte längre berättigad till några pengar från myndigheterna fortsatte hans liv på Malta som han inte kunde ta sig ifrån. Men han var inte ensam. Bandet mellan olycksbröderna var

starkt och de hjälpte alltid varandra med pengar, mat och någonstans att sova vilket ibland innebar att det olovligt tog sig in lägret.

Att ta sig från första asylland

Att ta sig från Malta eller något annat land i EU som räknas som första asyl land är i praktiken så gott som omöjligt. Det fanns egentligen bara fyra möjligheter för Faysal att ta sig tillbaka till Sverige, han kunde ansöka om att få arbeta i Sverige vilket förutsatte att det fanns arbetsgivare som kunde garantera honom en anställning med lön och villkor enligt kollektivavtal, eller ansöka om att få studera i Sverige vilket var förenat med för honom ouppnåeliga ekonomiska villkor, ansöka om att få återvända av anknytningsskäl men han hade inga nära anhöriga i Sverige och slutligen återvända till Sverige för att söka asyl men då måste han bevisa att hans subsidiära skydd på Malta var upphävt av myndigheterna och att han vistats i ett land utanför EU territoriet i minst tre månader. Faysal blev kvar på Malta ytterligare ett par år där jag träffade honom några gånger. Det gick inte någon någon nöd på honom och hoppet om en bra framtid hade han kvar.
Så blev det också då han blev utvald av UNHCR och amerikanska myndigheter att få komma till USA.

Är Sverige fantastiskt och har vi så mycket att fira ?

”Nationaldagen är både en dag att fira och en dag för eftertanke. En dag för fest och gemenskap, glädje och stolthet. Stämningar och känslor vi kan ha med oss hela året, alla dagar.
Eftertanke: utan våra grundläggande värden vore Sverige inte det land det är idag. Vi firar oss själva och hela vårt land. Med flaggan i topp. Sverige är fantastiskt.” (Stiftelsen Sveriges Nationaldag).

Jo, det finns anledning att fira och vi behöver något att fira i dessa svåra tider men att Sverige är fantastiskt är nog ett förhastat uttalande i festyran med tanke på att media i över 20 år återkommande rapporterat om att Sverige har den värsta brottsligheten inom EU, allvarliga brister vad avser den offentliga förvaltningens måluppfyllelse och fem regeringars Göran Persson, (1996-2006), Fredrik Reinfeldt, (2006-2014),Stefan Löfven ,(2014-2021), Magdalena Andersson, (2021-2022) misslyckande med att åtgärda förekommande problem och därtill har den representativa demokratin snarare försämrats än utvecklats liksom medborgarnas delaktighet i politiska processer och möjligheten att i större utsträckning kunna fullgöra offentliga uppdrag.
Men plats för eftertanke

Många av de friheter, rättigheter och möjligheter vi har idag i Sverige och ser som självklara har vi fått till skänks av människor från olika samhällsskikt i tidigare generationer som kämpat för den och som vi har ett ansvar för.
Men om demokratin ska upprätthållas måste inte bara folkvalda ta ansvar för att utveckla framför allt den representativa demokratin och verka för medborgarnas delaktighet i politiska processer. Det ansvaret ligger också på den tysta majoriteten som idag suckande och uppgivet har näven i byxfickan när folkvalda inte presterar och agerar representativt.
Sådana förhållande gynnar destruktiva och antidemokratiska rörelser, är ett hot mot demokratin och det finns anledning till oro och skäl att ifrågasätta folkvalda omtanke om det demokratiska arv vi fått, duglighet att styra landet, medborgarnas passivitet och omvärlden Sverige som ett föregångsland samt grund för ansvarsutkrävande.
Att vara svensk idag är inte lätt, att vara stolt svensk med tanke på förekommande problem omöjligt och att fira nationaldagen den 6 juni ingen självklarhet.