Artiklar/Kåserier

Om konsten att pruta  
fem sätt att få ned priset

Att köpa föremål på loppis är för mig ett improviserat rollspel där jag som köpare tar på mig en roll som kan variera på grund av olika omständigheter och beroende på vilken roll  säljaren intar.  Att ha roligt är grundläggande  och att pruta på ett lättsamt sätt med glimten i ögat brukar i regel leda till ett trevligt samtal och att jag och säljaren kan känna oss nöjda och tillfreds oavsett om det blir ett köp eller inte.
Det finns flera olika sätt att pruta har jag lärt mig med åren, här ett par tips. 

Beröm föremålet
Höj föremålet till skyarna och framhåll dess förtjänster och att du tycker att priset är alldeles för lågt och att du gärna skulle betala mer om du kunde. Se gärna lite bedrövad ut när du förklarar att du på grund av… här låter du fantasin flöda fritt och hämningslöst, inte har möjlighet att köpa det förträffliga föremålet till det pris som begärs, men…

Nedvärdera föremålet
Påpeka att föremålet har uppenbara brister, att det har ett lägre pris på andra ställen och är alldeles för dyrt och värt bara halva priset, vilket du emellertid möjligen kan tänka dig att betala. 

Ignorera föremålet
Visa inget intresse för föremålet du är intresserad av utan rikta i stället intresset mot något helt annat som du inte är intresserad av. Ställ gärna en mängd ovidkommande frågor om det föremålet men efter en stund frågor du som av en händelse och lite ointresserat om priset på det föremål du egentligen vill ha. Därefter tillämpar du vad som sägs i ovanstående punkter. 

Beröm säljaren och hans/hennes loppis
Efter att ha gått runt en stund och lite hemlighetsfullt  tittat på de saker som erbjuds men utan att ha visa minsta intresse för något objekt eller säljaren lägger du överraskande handen på säljarens axel och säger samtidigt, att det här är det trevligaste loppisen du någonsin varit på och så mycket fina saker det finns här. Det borde i normalfallet försätta säljaren i ett chocktillstånd och få henne/honom att tappa fattningen. Då passar du snabbt på att ge det pris du tycker är rimligt  på det föremål du vill köpa.. 
Det bör emellertid tilläggas att de flesta loppisar och säljare  är mycket trevliga varför du måste lägga ner hela din själ för att komplimangen ska låta trovärdig och övertygande. Först då kan du uppnå det tillstånd hos säljaren du eftersträvar.

Gå där ifrån
Med kommentaren – nja, det är nog lite för mycket, eller liknande går du långsamt och märkbart besviken därifrån och inväntar att säljaren ska ropa dig tillbaka och erbjuda ett lägre pris. Om det inte fungerar och föremålet du vill ha är värt besväret, kan du låtsas få ett samtal på mobilen. Det möjliggör att du kan stanna upp, avbryta sortin och lite förstrött djupt involverad i ”samtalet” gå tillbaka och efter att ha avsluta samtalet återuppta förhandlingen utan att ha förlorat ansiktet. 

Att bli äldre

Att bli äldre är oundvikligt liksom att vi förr eller senare kommer att dö. Att förlika sig med den tanken är en bra idé det är det också att göra upp planer för framtiden och inte leva som om varje dag är den sista möjligen med undantag för prinsesstårtor.
Min ålderdom har hitintills i takt med med stigande ålder inneburit vissa fysiska och psykiska begränsningar som innebär att all planering och vardagliga sysslor måste göras med hänsyn till en varierande hälsa och förmåga vilket inte vållar några större problem. 
Minnet försämrats vilket kan leda till långa köer på ICA om kortkoden tillfälligtvis glömts bort och en osäkerhet om framtiden har infunnit sig vilket innebär att jag överväger om det är lönt att köpa ett årskort till kommunens badanläggningar eller om det kanske är lite väl optimistiskt.
Det som kan vara bra med att bli äldre är en obegränsad ledighet om man inte vill eller kan arbeta, möten med hyggliga människor som håller upp dörrar och bär väskor och expediter som hämtar varor om man ser lite förvirrad ut. Det är också bra med skohorn som har långt skaft.
Till det mindre bra hör vissa krämpor, ekonomin, kvaliteten vad avser sjuk-och äldrevård, att ses som ett kostnadskrävande problem i stället för en tillgång som kan bidra till samhällsbyggnaden med erfarenheter och visdom. 

Hur som helst, om ett par veckor ska jag prata med en reporter på YA om, ”Sista hjälpen”, en kurs som jag deltagit i men också ett forskningsprojekt om tankar och åtgärder inför döden. Som en förberedelse inför det mötet funderar jag mer än vanligt på  livet och döden, religion, rätten till sin egen död, praktiska åtgärder inför och efter döden.
Att reflektera över sådana frågor medan livet pågår är givande och ökar medveten samt förståelsen för vad som är viktigt i livet och vad som inte är det.

Barn unga i tiden

Europa går varje år tusentals unga asylsökande under jorden efter att ha nekats asyl och skall utvisas till sitt hemland eller överföras till en annan EU stat. Sverige är inte undantaget det har bl.a Länsstyrelsen i Stockholm konstaterat och under senare år har hundratals försvunnit.
De som går under jorden lever för stunden, glädjeämnena är få, varje dag är en kamp för att överleva och varenda krona eller euro är välkommen.Om tillfälle ges tar de tillfälliga underbetalda jobb på någon biltvätt, bygge eller restaurang hos mindre seriösa arbetsgivare eller hushållsarbeten i privata hem. I många fall tvingas de till kriminalitet och prostitution för att överleva.

Trots faran att dö av törst i Sahara-öknen, drunkna i Medelhavet eller säljas som slavar i Libyen är många afrikaner villiga att migrera eller kanske lika ofta tvingas göra det av kriminella nätverk för att utnyttjas i det land det kommer till.
Unga människor utgör majoriteten av de som riskerar sina liv på flyktvägar från Afrikanska stater söder om Sahara mot Europa, enligt forsknings institutet Afrobarometers undersökning.Det finns viktiga skillnader mellan staterna liksom att många migranter är välutbildade och 80 % migrerar till andra afrikanska stater med bättre framtidsutsikter. (källa Afrobarometer)
Hittade en artikel från 2019 som torde vare giltig även idag om en undersökning från forskningsinstitutet Afrobarometer som kan ge en bättre förståelse för varför afrikaner migrerar. (Nordiska Afrika institutet 2019-11-06)
https://nai.uu.se/news/articles/2019/11/06/121030/index.xml
https://afrobarometer.org/blogs/african-migration-whos-thinking-going-where

Nyårslöften

Ett nytt år och tid för nyårslöften som visar att det finns hopp om framtiden och en tro på att allting kan bli bättre Men löften är snarare en viljeakt än en realistisk möjlighet och mindre än hälften av oss lyckas hålla våra nyårslöften.
Men det är inte hela världen, det är tanken som räknas och dessutom finns det en uppsjö av ursäkter att ta till om det skulle behövas. Som till exempel att det är mänskligt att fela och att det är bättre att sikte mot stjärnorna, spänna en båge etc. 

Nyårslöften handlar vanligtvis om vardagliga ting som, att sluta röka och gå ner i vikt men också om att bli en bättre människa. En tumregel är att nyhetslöftet inte bör var för ambitiöst och föregås av reflektioner, funderingar och målsättningar. Var i stället spontan, låt magkänslan bestämma och se nyårslöftet som en möjlig förändring på sikt. Som till exempel:

-jag lovar att röka mindre i januari och överväga att sluta helt 2025.
-jag lovar att jogga till bilen på garageuppfarten tre dagar i veckan första kvartalet 2022 men avvaktar med att ställa upp i Vasaloppet eller Stockholm maraton tills andan faller på. 
-jag lovar att på prov bara småäta tio gånger varje dag i en månad och på sikt åtta men inte sluta helt och hållet.

Om eller när löftena händelsevis uppnås är det i sig själv en belöning. Men för att nå målet kan motivationen  förstärkas ytterligare med belöningar som ombyggnad av köket, en ny träningsutrustning, en bättre middag på restaurang, en ny bil eller  resa till Italien.

Slutligen. Ett löfte bör alltid vara, att inte förebrå dig själv och ha dåligt samvete för ett eller flera brutna löften. Dessutom, formulera löftena så, att de kan tolkas till din fördel om de bryts och inte leder till kritik eller ifrågasättande från omgivningen utan snarare hyllningar för att du försökte.

Om Faysal/Qassim från Somalia

När Faysal lämnade Mogadishu och efter veckor på lastbilsflak och till fots genom Etiopien, Sudan och Libyen och en 300 km lång färd i en gummibåt på Medelhavet hade han ingen vetskap om Dublin ll eller vad förordningen skulle komma att innebära för honom.

Utan möjlighet för honom att påverka destinationen hade smugglarorganisationen tagit honom till Malta och hans första kontakt med Europa blev inte vad han drömt om eller önskat.

Till de maltesiska myndigheterna uppgav han sitt namn till Faysal Abdulaai, några ID handlingar hade han inte, sin ålder till 19 år eftersom han ville komma vidare till Sverige och inte fastna som underårig på Malta, som han såg som ett oönskat genomgångsland. Alla gjorde så, berättade han och dessutom skulle det vara lättare att få ett arbete, trodde han. Hade han uppgett sig vara underårig och myndigheterna bedömt uppgiften som trovärdig hade han placerats på ett center för särskilt utsatta grupper som handikappade, gravida kvinnor och minderåriga som kommit ensamma i Dar Liedna, Dar Ar Sliem eller Dar Qawalla i Valetta.

Som illegal migrant och bedömd som vuxen internerades han först i Tá Kandia i två månader och därefter i Safi Centre i fyra månader, fängelser eller Dentention Centre, inte så långt ifrån den internationella flygplatsen i Luga där han hölls inlåst under tiden som myndigheterna utredde hans ärende.

Efter sex månaders internering beviljades han ett ett subsidiärt skydd, som skulle förnyas så länge som situationen i Somalia bedömdes som ett konfliktområde av myndigheterna på Malta och flyttades till Hal Far ett flyktingläger i utkanten av ett industriområde trettiofem minuters bussresa från Valetta.

Myndigheterna beviljade honom 130 euro i månaden, en sängplats i ett tält, resehandlingar. Arbete fick han efter bästa förmåga ordna själv och de som stod till buds var tillfälliga och dåligt betalda svartjobb hos oseriösa arbetsgivare på byggen, restauranger eller som reklamutdelare på turiststråken i Valetta.

Resan till Sverige

Malta gav honom visserligen det skydd som tillvaron i Mogadishu inte givit honom men målet var fortfarande Sverige där han hoppades få en bra framtid.

Han sparade pengar och köpte en flygbiljett hos ett lågprisbolag för 32 euro och flög till Köpenhamn. Därifrån tog han sig med tåg till Migrationsverket i Märsta och ansökte om asyl som Qassim och uppgav sin ålder till 16 år. Qassim skulle bli hans identitet under det närmaste halvåret.

Han placerades av socialtjänsten på ett boende i Roslagen, började skolan och jag förordnades som god man för honom. Efter några månader flyttades han till ett HVB i Västmanland väntan på Migrationsverkets utredning skulle bli klar.. Han började skolan, blev läkarundersökt och fick dagspenning på 24 kr om dagen, särskilt bidrag för kläder och allting verkade bra tills den dag han kallades till ett kommunicerings möte på Mottagningsenheten.

Kommunicering

På Mottagningsenheten meddelade tjänstemannen kort att Qassims fingeravtryck påträffats i den gemensamma databasen Eurodac och därför kunde han inte söka asyl i Sverige utan endast i det första asyllandet som var Malta.

För tjänstemannen på Migrationsverket berättade Qassim om omständigheterna som ledde till att han kom till Malta, att han inte sökt asyl på Malta men skrivit på dokument utan att veta vad det innebar för att slippa interneringen.

Men hans berättelse skulle inte förändra hans situation, något undantag som förordningen i Dublin ll medger skulle inte bli aktuellt för honom.

Efter kommunicering fortsatte vardagen som vanligt med skolgång, umgänge med kompisar och fotboll ytterligare någon månad tills han kallades till ytterligare ett möte då tjänstemannen på Mottagningsenheten meddelade att kommuniceringen inte påverkat beslutet och att Migrationsverket avsåg att verkställa överföringen. Qassim tillfrågades om sin medverkan till att återvända frivilligt vilket han sa sig vara beredd att göra.

I slutet av mötet och liksom i förbigående sa tjänstemannen: ”jag ser i dina papper från Malta att du uppgivit att du är nitton år därför bedömer jag din ålder till l nitton år.” På några sekunder blev han tre år äldre vilket innebar att han skulle återföras som vuxen och att inga krav längre fanns att han skulle omhändertas av någon organisation som kunde hjälpa honom vid ankomsten till Malta. Dessutom var uppdateringen av hans ålder inget beslut meddelade tjänstemannen och gick därför inte att överklaga.

Om allting skett efter normala rutiner skulle Migrationsverket meddela Socialtjänsten och Överförmyndaren om uppdateringen av ålder och han skulle omedelbart tvingas lämna boendet och flytta till någon av Migrationsverkets förläggningar i avvaktan på överföring, avbryta sin skolgång och inte längre ha en god man. Men på grund av att Migrationsverket gjorde en administrativ miss blev det inte så utan han blev kvar på HVB, kunde fortsätta sin skolgång och ha kvar sin gode man tills den dag han efter överenskommelse hämtades av Gränspolisen ett par månader efter beslutet och eskorterades till Arlanda.

Överföring till Malta

Tidigt en grå lite kylig höstmorgonen 2010, efter drygt ett halvår i Sverige, lyfte planet från Arlanda och Qassim återfördes till Malta och blev Faysal igen. Efter tre timmars flygresa landade han på den internationella flygplatsen i Luga och eskorten från Kriminalvårdens transportservice lämnade honom med ett lycka till när de passerat tullen. Utanför flygplatsen tog han en buss till Hal Far där kompisar väntade på hans ankomst.

För honom innebar förordningen i Dublin ll inte bara att han tvingades lämna den svenska välfärden utan också att han blev fast på Malta på obestämd tid och i praktiken förhindrad att återvända till Sverige enligt lagstiftningen i Utlänningslagen och bestämmelserna i Dublin ll.

Så länge han hade pengar kunde han visserligen lämna Malta i tremånaders perioder för att resa vart han ville men inget land i Europa skulle ta emot honom annat än tillfälligt och hem till Mogadishu kunde han inte åka.

Hans mål hade varit Sverige och under ett halvår blev drömmen sann. Han gick i skola, hade kamrater och bodde med sin bästa vän i ett stort rum på ett bra boende med engagerad personal. Nu väntade ett stort tält på honom i Hal-Far där han skulle bo tillsammans med arton andra olycksbröder på obestämd tid och personalen på lägret var inte socionomer eller pedagoger, de var vakter som i regel stod på kamratlig fot med dem i lägret.

Det skulle inte bli bättre, tvärtom blev han efter sammanlagt två år på Hal Far tillsagd att han inte längre fick bo där eftersom andra behövde plats. Utan att bli anvisad en annan bostad och inte längre berättigad till några pengar från myndigheterna fortsatte hans liv på Malta som han inte kunde ta sig ifrån. Men han var inte ensam. Bandet mellan olycksbröderna var

starkt och de hjälpte alltid varandra med pengar, mat och någonstans att sova vilket ibland innebar att det olovligt tog sig in lägret.

Att ta sig från första asylland

Att ta sig från Malta eller något annat land i EU som räknas som första asyl land är i praktiken så gott som omöjligt. Det fanns egentligen bara fyra möjligheter för Faysal att ta sig tillbaka till Sverige, han kunde ansöka om att få arbeta i Sverige vilket förutsatte att det fanns arbetsgivare som kunde garantera honom en anställning med lön och villkor enligt kollektivavtal, eller ansöka om att få studera i Sverige vilket var förenat med för honom ouppnåeliga ekonomiska villkor, ansöka om att få återvända av anknytningsskäl men han hade inga nära anhöriga i Sverige och slutligen återvända till Sverige för att söka asyl men då måste han bevisa att hans subsidiära skydd på Malta var upphävt av myndigheterna och att han vistats i ett land utanför EU territoriet i minst tre månader. Faysal blev kvar på Malta ytterligare ett par år där jag träffade honom några gånger. Det gick inte någon någon nöd på honom och hoppet om en bra framtid hade han kvar.

Så blev det också då han blev utvald av UNHCR och amerikanska myndigheter att få komma till USA.

Johny Samuelsson

Om Loppis


Loppisar är en fantastisk företeelse och i dagens konsumtionssamhälle kommer det som inte längre behövs hos någon till användning och nytta för någon annan. Men visst förekommer det att  gammalt skräp säljs men det är högst möjligt att göra fynd, beroende på vad man letar efter. Dessutom ofta till ett betydligt lägre pris än om det skulle inhandlas nytt  och möjligheten att sälja saker som inte längre används  gynnar såväl plånboken som miljön.

Bakluckeloppis, drive-in-loppis, pakethållarloppis och loppisbutiker finns i stort sätt i varje by på Österlen och anordnas av idrottsföreningar, ideella organisationer, företag och privatpersoner. Allt möjligt är till salu, antikt, kuriosa, kläder, möbler etc. Loppis är  större än konstrundan och alla andra ”rundor” och är dessutom igång året runt  men särskilt intensivt under turistsäsongen under normala omständigheter.
Det är roligt och trevligt att besöka olika loppisar och samtala med folk om det ena och andra oavsett om man köper eller bara tittar.  
Men att jag nu har en egen loppis beror på jag besökt så många loppis under åren i jakt på fynd och köpt alldeles för många föremål som jag nu insett att jag inte behöver och egentligen aldrig behövt. Ett klimat engagemang finns också med i bilden.
Någon annan borde rimligtvis nu få chansen att göra samma fynd som jag gjort och utifrån tesen, att delad glädje är dubbel glädje.

(Namnet loppmarknad kan ha kommit från holländskans vlaie/vlie som betyder dal/träsk, vilket var namnet på den plats där en populär loppmarknad fanns i 1700-talets New York (platsen kallades på engelska Fly Market). En annan vanlig teori är att det kommer helt enkelt från ordet loppa (på engelska Flea) på grund av att kläder som köptes där ofta innehöll loppor. 

Vad händer efter döden

Om livet har jag lärt mig att ingenting med några få undantag är självklart och att vad som händer efter döden oklart. Olika religiösa riktningar anser sig dock veta med hänvisning till olika källor, att antingen kommer man till himmelriket, paradiset, helvetet, återföds eller uppnår andliga tillstånd.
Personer som varit nära döden berättar: 
”I ändan av tunneln lyster ett behagligt ljus”. ”Jag ser strålande färger, öppna vackra landskap. ”Jag möter vita skepnader och bekanta som dött”.
Men vetenskapen förklarar sådana upplevelser med att de är hallucinationer orsakade av kritiska biologiska tillstånd, som till exempel syrebrist i hjärnan. Nära döden upplevelser ger således ingen information om vad som händer efter döden. 

Vetenskapen har inga svar och de olika religionernas alternativ kan man inte vara säker på. Så vad ska man ska tro är en  befogad fråga och att vara agnostiker en rimlig hållning i sammanhanget. Men i livets slutskede är tvivel inte till någon hjälp utan snarare skäl till oro då ingenting sägs om vad som händer efter döden för de som inte bekänner sig till någon religion.  
En oro som troende som sagt inte behöver bekymra sig om  som tror spå ett liv efter detta, men jag har ingen aning.  

”När fan blir gammal blir han religiös” är ett gammalt ordspråk som kan tolkas som att inget är beständigt.Thomas tvivlaren föddes i Galileen i Israel och jag på söder i Stockholm  och trots avståndet i tid och rum kände vi båda tvivel till tron. Om man inte vet vart man ska hur ska man då känna till vägen dit? 
Hur som helst behöver man inte vara hin håle för att ändra sig vilket den gode aposteln Thomas gjorde och bekände sig till den kristna tron.
Kunde han så kan jag åtminstone fundera på att överge en princip för att inte riskera att råka illa ut. Men frågan är då vilken religion? Kanske kristendomen och hoppas  på himmelriket, eller hinduism och bli ett högre väsen men med risk för att i stället bli råtta eller som tidigare pedagog buddism för att uppnå nirvana/upplysning.
Tål att fundera på men det brådskar inte och för övrigt köpte jag ett årskort.

Värt att veta vid köp på loppis

Återbruk är en viktig pusselbit i omställningen, dock finns även här produkter som helst inte ska cirkuleras vidare

− Det finns många fördelar med återbruk, men vissa äldre produkter kan innehålla skadliga kemikalier och dem är det viktigt att plocka bort, säger Klara Höglin, projektledare vid Stockholms stads kemikaliecentrum, som tar fram information till företag och privatpersoner om vilka varor som hellre ska ut ur kretsloppet än vidare till ett nytt hushåll.

Klara Höglin pekar särskilt på riskerna med vissa leksaker, husgeråd, elektronik, kläder och möbler.

− Både företag och privatpersoner behöver lära sig att känna igen varor som kan innehålla skadliga kemikalier så att vi kan undvika att återcirkulera dem. Vissa ämnen kan till exempel orsaka sjukdom på sikt, som koncentrationssvårigheter eller försämrad reproduktionsförmåga, säger Klara Höglin.

Non-stick-stekpannor helt okej

Särskilt försiktig ska man vara när man handlar leksaker eller kläder till barn eftersom barn är särskilt känsliga för exponering av kemikalier. Även vissa möbler rekommenderas inte för second hand-marknaden.

− Man kan vara försiktig när man köper stoppade möbler som är tillverkade mellan 1960- och 1990-talet för då användes numer förbjudna, hälsofarliga flamskyddsmedel, säger Klara Höglin.

Hon berättar vidare att det finns varor som man kan tro är olämpliga att köpa secondhand, men där det kan finnas anledning att tänka om. Hon tar non-stick-stekpannor som exempel. Om du ska ge bort en teflonpanna till någon i julklapp kan du gärna köpa en begagnad, men kontrollera noga att den är hel.

− Beläggningen innehåller PFAS, men det är ändå bättre att använda dem tills de är uttjänta än att slänga dem i och med att den största belastningen sker i produktionen. Det läcker inte ut nämnvärda mängder PFAS från stekpannan vid användningen, så länge den inte är skadad.

Kan innehålla bly

Även gammal elektronik kan man köpa, trots att det finns risk att de innehåller bly. Klara Höglin tycker att man ska ha som riktlinje att inte skruva isär gamla apparater, eftersom det ökar risken att exponeras för eventuellt skadliga ämnen.

Hon tycker också att man i allmänhet ska vara lite försiktig med hur man använder olika produkter som man köpt begagnade. Om du till exempel hittar en prydnadstallrik som är som gjord för pappa eller mormor bör du kanske berätta att julklappen är tänkt just som prydnad.

− Man ska inte servera mat på prydnadsporslin, för det är inte gjort för det. Glasyren kan innehålla skadliga metaller som bly.

Secondhand till barn

Leksaker kan innehålla flamskyddsmedel, ftalater och skadliga metaller.

Köp inte:

  • Mjuka, böjliga plastleksaker som tillverkats före år 2013.
  • Äldre gosedjur som är stoppade med skumgummi eller märkta som flamskyddade.
  • Elektriska leksaker som är tillverkade före år 2006.
  • Äldre träleksaker med flagnande färg.
  • Regnkläder tillverkade i PVC. (Extrakt)

Byalag och byordning

Förr i tiden fanns i varje samhälle en respekterad byäldste, en byfogde, en sträng präst och en byfåne med ett lite udda beteende. Så är det inte längre trodde jag men vad det gäller byfånar finns det elaka tungor som påstår, att det idag finns fler byfånar än tidigare. Det vet jag emellertid ingenting om. 
Däremot tror jag mig veta efter att ha forskat i ämnet,  att det troligtvis i 200-300 år funnits byalag som invånarna i byarna organiserat och en byordning som reglerade skyldigheter och rättigheter för dem som bodde i byn som avsåg gemensam egendom, skötsel av boskap, fattigvård, underhåll av staket, grindar, dikesgrävning, gödsling m.m.
Byalaget hade i äldre tideren ekonomisk funktion olika avseenden men också juridisk, då man utsåg sändebud till  sockenstämman, den tidens kommunfullmäktige, som förmedlade byalagets uppfattning och önskemål i olika frågor och sockenstämman fick därmed ett beslutsunderlag grundat på vad byinnevånarna ansåg. 
Idag är byalagets funktionen ofta social med till exempel arrangemang som midsommarfirande, valborgsfirande, julmarknad, hemsida och trivselkvällar på programmet men tänk om vi i vårt moderna samhälle kunde tillvarata erfarenheter och levnadsförhållanden från tidigare perioder som  gemenskap, ansvar och delaktighet och tillämpa dem i dagens samhälle.  
Vi fått det bättre materiellt men vi har också tappatsamhälleliga kvaliteter som gör att jag kan hålla med dem som hävdar att det var bättre förr, alltså för  200-300 år på landsbygden i byar med fungerande byalag. 
En stark förespråkare för byalag var författaren Vilhelm Moberg , som tar upp detta bl.a. i ”Min svenska historia”. Det är även jag och anser att många funktioner som låg inom byalagets intressesfär mycket väl skulle kunna tillämpas idag. Som till exempel att fungerande byalag kan  vara remissinstanser och kunna utse ombud till kommunfullmäktige sammanträden. Den ordningen skulle göra medborgare delaktiga i beslutsprocesser och samhällsbyggnaden.

En planet två världar

För de miljontals människor, unga, vuxna och familjer som tvingas fly från sina hemländer i Afrika och Asien på grund av inre religösa och politiska konflikter och söker sig till Europa för skydd och en bättre framtid blir det första mötet med Europa oftast ett land i unionens utkanter som till exempel Grekland, Malta, Italien och Bulgarien.

Oavsett om de tänkt söka sig till ett annat land än den destination smugglarorganisationen transporterat dem till sätter Dublinförordningen stopp för alla försök att ansöka om asyl i något annan stat i Europa om de registrerats eller fått uppehållstillstånd i det första asyllandet. Regeln om första asylland gäller utan tidsbegränsning om de inte lämnar unionen under minst tre månader och andra länder i Europa kan de bara besöka tillfälligt och förutsatt att de beviljas inresetillstånd.

EU omger sig inte med några synliga murar, EU har i stället Dublinförordningen som började byggas i Amsterdam med Amsterdamfördraget 1999, fortsatte i Dublin med Dublinkonventionen 1990, som ersattes av Dublinför ordningen (eller Dublin 11) 2003. Förordningen reglerar vilken medlemsstat inom Europeiska unionen som ansvarar för att handlägga ansökan om asyl, och utgör hörnstenen i unionens asylpolitik och är en viktig del i området som rör frihet, säkerhet och rättvisa. En frihet, säkerhet och rättvisa som endast omfattar medborgarna i de 28 länder som ingår i EU och de länder som skrivit avtal med unionen. För de tudentals människor i utvecklingsländer som söker sig till Europa är för att få skydd utgör Dublinförordningen ett effektivt hinder, en hög osynlig mur som gör det svårt att komma in i Europa och omöjligt att själva få välja till vilket land.

Orsaker till flykten
60% av de flyktingar som kommer till Malta är från Somalia, ett av världens mest korrumperade länder som sedan ett trettiotal år tillbaka inte haft en fungerande regering och med en historia av krig och inbördes konflikter.

Kränkningar av mänskliga rättigheter, religiösa och politiska konflikter och under senare tid också hungerskatastrof och epidemier speciellt i Mogadishu, områdena däromkring och i de södra delarna av Somalia har fått till följd att många somalier inte har något annat val än att lämna sin hem för att försöka söka sig till överfulla flyktingläger eller om de har ekonomiska möjligheter kontakta någon av de klaner som ägnar sig åt människosmuggling för att få hjälp med att lämna landet i hopp om en bättre framtid i annan del av världen.

Ekonomiska begränsningar innebär att endast en person, ofta är det äldsta sonen i familjen som anförtros uppdraget, oavsett hans egna vilja, att ta sig till Europa för att försöka få uppehållstillstånd i något land med gott renommé och kanske finns också en avsikt att de närmast anhöriga när och om sonen fått uppehållstillstånd skall kunna återförenas i det nya landet. För att kunna betala smugglarorganisationen säljer familjen vad dom har, lånar pengar eller sätter sig i skuld till smugglarorganisation mot löfte at återgälda skulden genom olika åtaganden.

Kan familjen betala tillräckligt med pengar transporteras ungdomen från Mogadishu eller via Mombasa till Joma Kenyatta flygplatsen i Nairobi, förses med ett falskt eller look-like pass och efter mellanlandning i Qatar eller Dubai kan ungdomen söka asyl i det land som familjen i överenskommelse med smugglarorganisationen bestämt.

För mindre bemedlade familjer som inte har råd att betala smugglarorganisationen för flyg väntar en mödosam resa utan möjlighet att själva bestämma destinationen genom Etiopien och Sudan till Libyen. Från Tripoli, Bengjazi hamnar de efter en äventyrlig båtresa över Medelhavet antingen på den lilla italienska ön Lampedusa, Sicilien eller på Malta som illegala migranter förmodligen ovetande om att alla möjligheter att varaktigt bosätta sig i det land som varit deras mål försvann i samma ögonblick det anlände till Lampedusa eller Malta när myndigheterna tog deras fingeravtryck eller efter utredning beviljat dem temporära uppehållstillstånd.

Republiken Malta turistparadis och flyktingmål

En liten ögrupp i Medelhavet med 400.000 innevånare och till ytan jämförbart med Orust och folkmängden med Malmö. Paradis för över en miljon turister som årligen besöker landet och det land inom EU som i förhållande till antalet innevånare tar emot flest flyktingar. Hårt drabbat under andra världskriget, medlem i EU sedan 2004 och 1951 anslöt man sig till FN:s deklaration om mänskliga rättigheter.

Deltar sedan 2008 i Schengen samarbetet som en del av EU samarbetet. Malta styrs av Nationalistpartiet (PN) är mycket EU-vänliga. Så är oppositionen Labour Party, men har nyligen haft EU-skepsisen.Skuggan invandring talesman, Michael Falzon, säger att om andra europeiska regeringar inte kan övertalas att dela lasten, då Malta bör få tufft. Använda sitt veto, störa EU: s verksamhet, kan göra andra länder ta itu med problemet, säger han.

På torsdagen meddelade Italien att den senaste gruppen av invandrare att bli räddade – 226 afrikaner i två båtar – var överförs direkt tillbaka till Libyen. Detta är den första frukten av ett nytt partnerskaps avtal med den libyska regeringen.

Flyktingrutt från Libyen

Fram till 2002 sökte bara ett hundratal flyktingar skydd i Malta men 2002 skedde en förändring när smugglarorganisationer etablerade en ny flyktingrutt från Libyen och Malta blev under de kommande åren målet och första asylland för tusentals flyktingar från krigsdrabbade länder i Afrika som från Tripoli, Zuwarah och Bengazi i ofta sjö ovärdiga båtar fraktades ibland 300 km över Medelhavet till Malta eller Lampedoza.

En flyktingström som Malta inte var förberedd på som krävde stora organisatoriska och ekonomiska insatser därför var de första insatserna akuta och provisoriska.

I och med avtalet mellan Italien och Libyen 2010 och slutet på inbördeskriget i Libyen 2011 har antalet flyktingar som kommer till Malta minskat avsevärt. Det innebär att färre flyktingar kommer till i lägren och

eftersom en del flyttar från Malta till släkt och vänner i andra länder, återvänder till hemlandet eller blir utvalda att komma till USA.
(Varje år kommer en amerikansk kommitté och väljer upp till 200 flyktingar som officiellt får tillstånd att emigrera till USA) kommer antalet flyktingar i lägret att minska.

En flyktingström som krävde stora organisatoriska och ekonomiska insatser därför var de första insatserna akuta och provisoriska.

Under åren har mycket förbättras speciellt efter EU medlemskapet 2004 har mottagningen av flyktingar successivt förbättrats och i flera avseenden, men långt i från alla, uppfylls nu de kriterier som definierar ett bra mottagandet av flyktingar, som exempelvis mottagningen av minderåriga, som UNHCR godkänt.

2007 bildades OIWAS, ett statligt organ i syfte att arbeta med integration och välfärd för flyktingar. Men OIWAS, numera OWAS eftersom arbetet med integration av flyktingar i det Maltesiska samhället inte längre betonas i organisationen. Malta deltar också i ett utbytesprogram med andra EU länder avseende flykting mottagning.

Maltesisk lag

I Sverige regleras invandringen genom den Utlänningslag som Riksdagen beslutade om 2005. På Malta regleras invandringen genom Immigration Act från 1970, kapitel 217 i Maltesisk lag
Mottagningen av asylsökande är reglerad i Refugees Act från 2000, kapitel 420 i Maltesisk lagförordningar om minimum standard

I villkoren i Immigration Act, är frihetsberövande automatisk konsekvens av en vägran att bevilja inresetillstånd till landet av utfärdandet av ett beslut om återsändande av en viss person

En önskan att hjälpa och en oro att inte klara av det. Flyktinglägren på Malta

Flyktinglägren på Malta är lokaliserade i huvudsak till Hal Far, ett område på öns sydöstra del, femton minuter från den internationella flygplatsen och en havtimmes bilresa från Valetta. I Hal Far finns två stora läger Hal Far Open Tent Village och Hangar Center samt institutioner för ensamkommande kvinnor, kvinnor med barn och familjer med barn, alla belägna i utkanten av eller i omedelbar närhet till ett tidigare stort flygplatsområde.
För flyktingar med särskilda behov och ensamkommande ungdomar under arton år finns särskilda institutioner i stadsdelen Marsa. I Valetta finns Marsa Open Centre, ett flyktingläger i hamnområdet som driva av en stiftelse, Foundation For Shelter and Supports To Migrants.

Hal-Far Tent Willage Open Centre är läger för 500-800 främst ensamstående unga män men där finns också kvinnor och under senare tid har också familjer placerats där.
Flyktingarna kommer från olika länder i Afrika främst Somalia och Eritrea men på senare tid har också flyktingar från Syrien kommit till Malta

Inom Hal Far Open Tent Centre finns en antal tält placerade på betongfundament med palts för 18-20 flyktingar samt bostads baracker med plats för 8 personer som upplåtes i första hand tll ensamstående kvinnor och numera också i viss omfattning till familjer.

På området finns en byggnad med toaletter och duschar, låsbara förvaringsutrymmen för personliga tillhörigheter och vid entrén till lägret en bemannad reception. Ett av tälten användes som moské.
Området och hygienutrymmen städas regelbundet av de som bor i lägret. Flyktingarna kan lämna lägret när de vill men var tredje dag, måndag, onsdag och fredag måste de signera sin närvaro i receptionen. Gör de inte det görs ett avdrag med 20 euro från månadsbidraget som är 130 euro.

Hangar Centre har likartade förhållande som Open Tent Village men där utnyttjas också gamla hangarer för boende men där finns också bostadsbaracker eller mobila enheter som myndigheter föredrar att kalla dem.

Marsa Open Centre har plats för 500-800 flyktingar men till skillnad från Open Centre och Hangar Centre i Hal Far bor flyktingarna här inomhus men liksom i Hal Far är det trångbott och små möjligheter till avskildhet. På området finns en moské, ett café, ett par butiker och gemensamhetsutrymmen för samvaro och sysselsättning med olika spel. På området finns också nyrenoverade undervisningslokaler där flyktingarna har möjlighet att studera engelska. Under senare år har en renovering av bostadshusen påbörjats i syfte att göra minde sovsalar med

klädskåp och förvaringsutrymmen. På Marsa finns också en klinik och tillgång till läkare ett par timmar i veckan, och möjlighet till samtal med utbildad personal. Till skillnad från lägren i Hal Far där personalen är säkerhetsvakter har personalen på Marsa Open Centre en adkvat utbildning för verksamheten.

Flyktingstatus

Bara omkring en procent av flyktingarna får flyktingstatus och därmed officiellt tillstånd att arbeta.
Flyktingar från kris områden som Mogadishu beviljas subsidiärt flyktingstatus vilket förnyas varje år och ger rätt till ekonomiskt bidrag som uppgår till 130 euro per månad, resehandlingar och möjlighet att lämna Malta i tre månaders perioder.

Blir bortavaron längre sänks det ekonomiska bidraget till 87 euro per månad
.

Det går lätt och är billigt att lämna Malta för att åka till exempelvis Sverige. Med lågpris flyg kostar det under femhundra kronor om man bokar sin resa i god tid

Logi
Tält och barack läger.

Upp till tjugo personer i våningssängar i varje tält i barackerna åtta personer. Tillgång till elektricitet, belysning och vatten finns.

Hygienutrymmen
Toaletter och dusch finns liksom förvaringsskåp på området för personliga tillhörigheter. Tillgången på varmvatten varierar.

Utbildning

Vissa möjligheter finns i Marsa i Valetta

Arbete

Flyktingar som beviljats flyktingstatus får ett officiellt arbetstillstånd men i praktiken kan alla flyktingar försöka söka arbete men bara dåligt betalda jobb inom byggindustrin, eller på hotell och restauranger.

Mat

Myndigheten ordnar mat en gång om dagen. Försäljning av bröd, drycker, grönsaker säljs flera dagar i veckan på privat initiativ utanför lägret.

Matlagnings möjligheter/kök

Enskilda eller gemensamma kök finns ej. Matlagningen sker i tält och baracker på elektriska plattor eller sprit och gasol kök.

Sjukvård och tandläkare

Enligt myndigheten vid behov.

Radio och TV

Kan och får ordnas på eget initiativ. I en del tält och baracker finns parabol TV.

Synpunkter på Hal Far Open Tent Willage Centre

.Trångboddheten i tälten var påtaglig och möjlighet till avskildhet obefintlig. Matlagning skedde i tälten på elektriska kokplattor, sprit eller gasolkök tätt intill sängar, täcken och klädes persedlar vilket ur brandsäkerhets synpunkt såg riskfyllt ut. Hur det var i barackerna hade jag inte tillfälle att se. Området runt tält och baracker var städat och befriat från skräp och bråte. Hygienutrymmena var också välstädade.

Personal fanns på plats i receptionen och ibland på området.

I och med avtalet mellan Italien och Libyen 2010, har antalet flyktingar som kommer till Malta minskat avsevärt. Det innebär att färre flyktingar kommer till lägren och eftersom en del flyttar från Malta till släkt och vänner i andra länder, återvänder till hemlandet eller blir utvalda att komma till USA.

(Varje år kommer en amerikansk kommitté och väljer upp till 200 flyktingar som officiellt får tillstånd att emigrera till USA) kommer antalet flyktingar i lägret att minska.

Med små medel skulle en del saker kunna ändras för att förbättra förhållandena i Hal Far som matlagnings möjligheter i gemensamma kök, tvättstugor, minska antalet boende i tälten alternativt ersätta tälten med baracker och sist men inte minst en prioritering säkerheten.

Huruvida ungdomar under arton år fanns i lägret kan jag inte uttala mig om. Jag träffade eller såg ingen som såg ut att vara minderårig eller uppgav sig vara det när jag vid tre tillfällen, olika dagar och tider, besökte lägret, gick runt området och slumpmässigt gick in i ett antal tält, hygienutrymmen och reception.

Däremot träffade jag ett tjugotal ungdomar som hade återförts från Sverige och som på hyfsad svenska berättade att de bott i Sverige och visade upp LMA och biblioteks kort som bevis på detta