Statsskickets grunder
Agenda 30
1 kap. Statsskickets grunder 1 § All offentlig makt i Sverige utgår från folket. Den svenska folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning och på allmän och lika rösträtt. Den förverkligas genom ett representativt och parlamentariskt statsskick och genom kommunal självstyrelse. Den offentliga makten utövas under lagarna.
https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/kungorelse-1974152-om-beslutad-ny-regeringsform_sfs-1974-152
Utveckla effektivitet och produktivitet inom stat, kommun och regioner
Den offentliga förvaltningen har en central roll i samhälls- byggnaden. Hur staten, kommuner och regioner utvecklas, organiseras och styrs är avgörande för rättssäkerhet, utveckling, demokrati och medborgarnas tillit. Men den offentliga sektorn är i olika avseenden svag eller otillräcklig. Måluppfyllelsen och resultaten varierar och medborgarna får inte alltid rättmätiga krav som de har rätt till, tillgodosedda.
Riksvisionen, Statskontoret, JO, Justitiekanslern har över tid haft anledning att rikta kritik mot stat, kommun och regioner i olika avseenden och under rådande pandemi har det blivit tydligt, att myndigheter som till exempel FHM, Skolverket, MSB, Tillväxtverket, IVO m.fl. i olika avseenden inte uppfyllt krav de krav som kan ställas.
För att den offentliga sektorn ska uppnå sina mål och medborgarnas tillit:
- Utveckla produktivitet och effektivitet inom stat, kommun och region,
- Skapa förutsättningar för skärpt och frekvent tillsyn,
- Åtgärder mot korruption,
- Utbildningsinsatser, där det behovet finns,
- En lagstiftning som är i samklang med samhällsutvecklingen och omvärlden,
- En strukturerad samverkan mellan stat, kommun, region och medborgare,
- En snävare tidsram för SOU-utredningar och ärendehanteringar,
- Minskad byråkrati
- Ett utökat tjänstemanna ansvar
Sol, vind och vatten: förnybar elproduktion och avvecklad kärnkraft
Den offentliga förvaltningen
Edsvurna förtroendevalda
Uppdraget som riksdagsledamot ställer höga krav på omdöme och uppförande och förtroendevalda bör därför åläggas att svära en ed att upprätthålla vad som sägs i regeringsformen, lagar och förordningar.
Ett straffrättsligt personligt ansvar ska i förekommande fall kunna tillämpas vid missbruk av ställning eller försummade av åtaganden och vad som i övrigt framgår av uppförandekoden som förtroendevald riksdagsman. Motsvarande åtgärda bör gälla för ledamöter i region-och kommunfullmäktige.
Valperioder på 2-3 år
1994 fattade riksdagen ett beslut som innebar att valperioden avseende riksdag regionfullmäktige och kommunfullmäktige förlängdes från tre till fyra år.Tycker nog att det var ett misstag och att valperioder om tre år är bättre och ska tillämpas.
Färre ledamöter i Riksdagen och Region-och Kommunfullmäktige
Med nu gällande ordning har Sverige 349 riksdagsledamöter. Som jämförelse har Finlands lagstiftande församling 200 ledamöter, Stortinget i Norge 169, Alltinget på Island 63 och Folketinget i Danmark 179.
Enligt min mening, pekar ingenting emot att det går att halvera antalet riksdagsledamöter i Sverige till 174 utan några som helst negativa effekter. Däremot talar en minskning för ett antal positiva effekter vad avser kostnader, riksdagen som arbetsplats samt medborgarnas möjlighet till kännedom om de folkvalda och de beslut de tar. Motsvarande åtgärder skulle med fördel tillämpas för Region-och kommunfullmäktige.
Riksdagens arvodesnämnd
Riksdagens arvodesnämnd har beslutat höja de 349 ledamöternas arvoden med 1 600 kronor till 71 500 kronor i månaden från och med den 1 januari 2022.
Det är nästan dubbelt så mycket som de 36200 per månad en utbildad byggnadsarbetare tjänar och nästan tre gånger mer än de 25000 kronor i månaden ett vårdbiträde inom hemtjänsten har i lön.
Riksdagens arvodesnämnd
Det är Riksdagens arvodesnämnd, en myndighet under riksdagen bestående av tre personer (Johan Hirschfeldt, tidigare justitiekansler, Peter Egardt tidigare landshövding i Uppsala län samt Barbro Holmberg tidigare migrationsminister) som beslutar hur höga riksdagsledamöternas månadsarvoden ska vara.
Någon motpart finns inte och någon förhandling förekommer inte. Det förhållandet innebär att den svenska modellen att reglera löner och anställningsvillkor genom förhandlingar inte tillämpas.Det omständigheten kan möjligen förklaras av att riksdagsledamöter inte anställda utan har ett uppdrag av sina väljare att representera dem i riksdagen.
Även om jag har förståelse för det anser jag att det skulle vara fördelaktigt av flera skäl om dessutom tre rättrådiga och i övrigt lämpliga politiskt obundna medborgare från det civila samhället ingick i arvodesnämnden.
Jämfört med de flesta inom väljarkåren har riksdagsledamöterna mycket höga månadsarvoden och ersättningar. Dessutom förmånliga pensionsvillkor till skillnad från många äldre.
Det förhållande bidrar till misstron mot politiker och med tanke på de problem som finns i samhället med kriminalitet, en ifrågasatt sjuk-och hälsovård, migrationspolitiken och i många fall svaga myndigheter kan det ifrågasättas om de 349 ledamöterna gjort sig förtjänta av sina höga arvoden, ersättningar och pensionsförmåner.
Riksdagsledamöter ska vara representativa både för sitt parti och och för folket. Den egna övertygelsen, förståelse att uppdraget innebär att representera medborgarna och göra Sverige till ett bättre land ska avgöra en kandidatur till förtroendeuppdraget som riksdagledamot, inte ekonomiska överväganden.
Kanske skulle arvodet fastställas till ett prisbasbelopp per månad, vilket år 2021 var 47 600 kronor.
